Jag är hemma den här veckan. Jag har förlorat allt tålamod och har grinat och grinat. Så nu är jag hemma en vecka, läkaren tyckte två, men en känns mindre skrämmande för mig. Jag pressade ju in träningen i mitt redan fullspäckade liv och jag gjorde det med besked också. Så slutade jag att somna på kvällen förutom fredagkvällar när jag somnat med flickorna hur tidigt som helst. Så jag blev trött. Jag har köpt järntabletter också
Ja så nu sitter jag här. Har lagat kläder, diskat och druckit kaffe, tänkt på pappa och gråtit en skvätt.
3 kommentarer:
Jag tycker du tagit ett mycket klokt beslut. Ibland behöver man en paus! Kram
Jag kan bara hålla med "Ett liv helt enkelt", Maria.
Med egen erfarenhet av depression så kan jag (tyvärr) säga att det har funnits tecken... så låt tårarna komma och ta emot all hjälp du kan få. För att du ska se vilken hjälp du kan få vill jag berätta lite om hur det har varit för mig.
Det har behövts drygt ett års sjukskrivning med medicinering och psykologsamtal för att, åtminstone till en början, få näsan över vattenytan.
Efter några månaders heltidssjukskrivning arbetstränade jag några timmar i veckan på GrönRehab. Där ÄR man bara och GÖR endast om man vill och orkar. Sedan i höstas har jag under deltidssjukskrivning träffat en beteendevetare inom företagshälsovården. Framför allt har jag jobbat med mina egna krav på mig själv, mitt förhållningssätt till prestation och om (brist på) känslan av att vara värdefull. Det har varit riktigt, riktigt bra!
Nu är jag tillbaka på min ordinarie tjänst på 24 timmar i veckan. Mer vill eller orkar jag inte i dagsläget.
Maria, jag önskar dig allt gott! Vi kan gärna träffas om du orkar. Varm kram.
TAck för stödet.Kram
Skicka en kommentar