I morse blev jag rädd att jag hade cancer. Usch, det var ett tag sen den där hemska känslan kom. Hoppas så att känslan ska försvinna och det inte är någonting. Sen jobbade jag fyra timmar. Hur intensivt som helst. Jag berättade tre sagor för tre olika barngrupper och bokpratade också för en fjärde grupp. Känslan av att jag inte kan jobba så här alltid kom över mig. Vill ju hellre lära känna barnen lite mer. Jag får tänka på vad jag vill med mitt liv.
Sen åt jag en macka i bilen och köpte nötter på badhuset och en kopp kaffe. Sen sprang jag på löpbandet 65 minuter. Rekord för mig. Tar bort lite sjukdomsångest också. Det tar, säger jag igen, mycket tid att träna.
Nu lyser solen genom fönstret, men ute blåser det brutalt.
4 kommentarer:
Jag tror också att jag har cancer. Det är inte kul. Jag vill inte tro det och försöker att inte tro det, men jag tror det i alla fall.
En liten stund då och då, varje dag. Eller "tror" är fel ord, jag är snarare rädd att jag har det.
Jag känner efter och nu har jag ont i äggstockarna, eller vad det kan vara, och är livrädd för att det skulle kunna vara cancer.
Den här sjukdomsskräcken kom för några år sedan, efter 35 år fyllda och efter 3 barn. Undrar om det har något samband...
Hoppas du inte inte ägnar mer tid åt din rädsla idag. Sov gott. Kram.
så duktig att springa i 65 minuter!!! måste blivit ett par mil...
kram från tanten i dalsland//
Jag håller också på att känna efter och leter efter knölar. Idag känns det lite bättre,men inte riktigt bra. Usch. För mig blir det också värre ju äldre jag blir. Kram
Hej tanten från dalsland
Inte en endast mil blev det, så sakta springer jag. Tack för din kommentar och välkommen hit./Maria
Skicka en kommentar