Idag har jag ju inte gjort så mycket till en början. Varit ensam hemma. I morse ville inte Ester åka till dagis. Jag vill vara med dig mamma. Åh vad jag ville vara med henne också. Men nu ska jag ju vila mig den här veckan. Eller vila och vila, göra mindre. Jag är inte trött så jag behöver vila utan jag trött när jag gör för mycket. Helt naturligt förstås, men det går ju sällan att välja bort någonting.
Jag blev inte så trött när jag hämtade flickorna. När vi kom in i hallen fanns det krafter kvar. Jag och Ernst lagade middag ihop och det var bara mysigt. Han kryddade köttbullarna och gjorde tsatsiki. Han tyckte det var så roligt. Jag ska bli kock när jag blir stor, sa han.
Så här pigg vill jag vara oftare under vardagarna. Jag måste ändra lite i mitt liv. Träningen måste ske på dagar, handlingarna måste planeras och såna där störmoment måste bli lite färre. Som det där rummet i källaren som inte är inrett, men som ska bli, någon gång. Det är så fult och äckligt och man ser det varje gång man går in i huset eftersom vår ingång är i källaren. Kom på idag att vi kan ju hänga upp ett draperi så syns det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar