söndag 17 februari 2013

Tvillingar

Idag råkade jag komma åt en bok om att få tvillingar. Den stod i hyllan och är milt sagt rätt tråkig. Jag fick den från BVC när jag väntade tvillingar. Nu blev jag helt rörd över att bläddra i den. Har jag fått tvillingar två gånger? Så stod det också om olika tips, som att det är bra om släkten kommer och hjälper till för det behövs när man får tvillingar. Då blev jag lite ledsen för det tog ju några månader innan mina föräldrar kom. Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan minnena, dessa minnen. Om att jag aldrig får vara med om det igen. För så är det väl?

2 kommentarer:

FruG sa...

Ja, tänk att du har fått tvillingar två gånger! Det måste kännas helt fantastiskt! Hur är det med barnen - är tvillingarna mer tajta med varandra eller? Och din fundering på slutet känner jag igen från mina egna tankar! Det känns lite sorgligt att tänka på att man förmodligen inte ska ha fler barn - fastän vi (förmodligen) inte ska ha fler känns det nästan som om jag inte kan/vill säga det. Kanske är det så när man har fått många barn att man blir lite "beroende" av det - jag har lite svårt att tänka på att just det här med att vänta och ha bäbis/småbarn inte ska vara en del av min identitet mer.... KOnstiga tankar! Kram!

Maria sa...

Hej
Ja Det är helt fantastiskt, men det är ju som att jag glömmer det i all vardag. Men då när jag kollade i den där boken blev det så tydligt igen, liksom hur fantastiskt det är. Måste nästan nypa mig i armen. Dom stora tvillingarna har alltid kommit bra överens och förstår varandras egenheter. Det är flicka och en pojke och dom har olika kompisar, men går i samma klass och det vill vi än så länge iallafall. Dom minsta, två flickor, är med varandra hur mycket som helst. Dom har bråkat mer än dom äldre, kanske för att dom är så tighta.

Jag vill inte heller säga det där att jag inte ska ha flera barn. Tror, precis som du, att man blir lite beroende av det. Och man är så långt från hur en familj ska se ut och då begränsar inte det heller på samma sätt. Jag tror att jag kommer att uppleva en sorg den dagen det sjunker in att det verkligen inte blir fler. Kram Maria