Men nu så känns allt så mycket bättre med sonen vilket gläder mig så. Vilket väl också är naturligt. Visst är det väl svårt att må bättre än sina barn? Har dom det jobbigt så blir det jobbigt för en själv för man vill kunna hjälpa och stötta och inte alltid så räcker det. Iallafall så tycker vi att han verkar gladare nu. Fyra matteprov och ett kemiprov den här veckan och ändå så verkar han glad. Han tror inte längre att han kan få så bra resultat i allt som förut, men det han har lärt sig istället tror jag är att kämpa lite mer. Det kommer säkert också att gå riktigt bra ibland, men det där flytet han har haft ända sen lågstadiet kanske inte kommer tillbaka.
torsdag 12 december 2013
Hos läkaren igen
En sak till som jag så här efteråt funderat på. Vi pratade om olika saker som jag oroat mig för och jag tog upp en del av dom grejer som hade varit nu på slutet. Som att min son inte har trivts i skolan och känt att han valt fel och att det inte gick att byta program för det var fullt. Hon sa då att när man inte själv mår bra så är det svårt att se och klara av att inte barnen mår bra. Men är inte det alltid svårt för en förälder att ens barn inte mår bra. Är det inte konstigare om man inte blir påverkad av det. Nu efterhand tänker jag att jag borde ha protesterat. Eller har hon rätt? Det är kanske jag som reagerar konstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Maria! Håller med dig om att det är svårt att må bra när barnen inte gör det. Men å andra sida tror jag också att det är lätt att man mår sämre än vad man behöver göra, och att man kanske också förstorar upp sina barns problem när man själv inte mår så bra. Jag är ju själv gymnasielärare på naturvetenskapliga programmet och känner så väl igen det du skriver om. Jag har många elever som det altid gått så bra för, de har bara glidit med, och när de börjar på gymnasiet kommer de tillsammans på natur med andra som också glidit med; och vissa av dessa har haft oerhört lätt för sig. Nu jämför de sig med varandra, de upptäcker att man måste plugga och de tror plötsligt att de inte klarar detta, att de valt fel. Men då gäller det ofta att hålla ut, för de flesta har faktiskt valt rätt, och de vänjer sig och finner sig nästan altid väl till rätta. Detta gäller killar i synnerhet, så jag tycker det låter som om din son är en synnerligen vanlig naturkille! Oron du känner blandas nog samman med oron för din son. Jag tycker det låter bra att du inte tar tabletterna, säg ifrån mer i stället, till din mamma till exempel. /Annelie
Men hur kan jag skriva fel på alltid, och två gånger i samma inlägg till på köpet?! /Annelie
Hej
Jag såg inte ens att du skrivit fel. Jag såg bara allt klokt du skrivit. Tänk att jag har så kloka läsare. Vad bra att skriver så där om natur och killar. Jag känner så igen min son i det du beskriver. Har haft lätt för sig, fått bra betyg, pluggat dagen innan proven. Typ. Så nu krävs det framförhållning och flera av ämnena är inte så roliga och matten, framför allt, är svår. Men nu har det börjat vända. Han kämpar lite mer och han är lite stolt över att han måste kämpa. Tror jag (min tolkning, han kanske inte skulle hålla med). Och du har nog rätt att oron blir värre av att man redan oroar sig och inte mår helt bra. Kram
Skicka en kommentar