Bäbisar

Jag har gått in i vecka 31 nu och det är lite magiskt. Känns så bra att ha passerat vecka 30 och dom fortfarande är kvar i magen. För sju år sedan föddes mina tvillingar i vecka 39 + 4 dagar så dom var helt färdiga och vägde mycket. Flickan som kom först vägde 3185 och pojken, som lite motvilligt kom en halvtimme senare efter att först lagt sig på tvären i magen, vägde 3850. Det var faktiskt över sju kilo barn i magen den gången och jag som är så tung redan nu.

Och här är jag genom min dotters blick.


Jag sover riktigt dåligt nu och mår mycket illa, men jag hoppas att det är lite tillfälligt. Vill att det ska vara det.

Slutjobbat

Nu ska jag inte jobba mer på mycket länge. En märklig känsla då jag egentligen har jobbat sedan år 2000, fast jag fick barn 2002 (tvillingar) och var föräldraledig men hoppade in och jobbade kvällar och helger ganska tidigt. Jag minns att jag var helt snurrig ibland när jag skulle jobba och letade till exempel Harry Potter böckerna på bokstaven p som i Potter.

Men det var en märklig dag när jag städade mitt skrivbord, mina skåp och slängde, slängde, slängde. Det var liksom helt tomt inuti när jag kom hem och det kändes som att jag hade ansträngt mig oerhört.

Så nu ska jag landa här hemma i min fina familj som jag inte alls har uppskattat idag, men imorgon så. Bara jag får landa hemma.

Andra sidan

Nu är vi ute på andra sidan, allihopa, fast min man har varit där hela tiden. Men han kan inte vara helt säker än på att inte drabbas. I morse när jag skulle leta en tröja i garderoben var jag tvungen att tända lampan och tre av våra fyra barn ligger i rummet och min dotter på 9 utbrister: Åh vad jag mår bra i dag. Förstår ni, ibland är det bra att ha varit på andra sidan för att inse hur bra man mår.

Och dom i magen fick jag jag lyssna på idag, deras hjärtan lät så bra. Jag har varit orolig för att det sparkat så mycket på ena sidan och minimalt på den andra. Barnmorska hittade igen ett huvud nere och ett uppe, men nästan på samma sida så dom har valt att ligga där och tränga ihop sig istället för att använda hela utrymmet. Och det får dom för mig, bara dom mår bra. Och ikväll har dom sparkat som tossingar bara för att ytterligare visa hur himla pigga dom är. Och jag blir helt varm av att se alla små kullar på magen som syns än här och än där.

Magsjuk

med tvillingar i magen, det gjorde ont. Vill bara säga det nu när jag är ute på andra sidan efter att ha kräkts mig igenom natten. Nioåringen sover på soffan och kan inte äta och inte kräkas. Elvaåringen vill inte heller äta förutom en bulle och lite kräm, men han är också tokförkyld. Min man hämtar just nu hem sjuårspojken som har ont i magen. Men en sjuåring är ju frisk eftersom hon gick igenom det här först. Och min man han är inte där. Än.

Och sedan ville elvaåringen följa med och köpa tvättmaskin eftersom våran lagt av, på väg dit ringer dom då från skolan och säger att sjuåringen inte mår bra. Men på väg till skolan börjar elvaåringen må dåligt och min man hjälper honom ut och då svimmar han i en snödriva. Sedan frågade han: Vad hände? Sjuåringen hinner precis ut på skolparkeringen när han kräks. Två stycken vill äta middag idag...

Sedan vill jag gråta lite över alla utgifter och räkningar som rasar in just nu och vår inkomst minskar för tillfället. Och ännu har jag inte fått någon ersättning från försäkringskassan.

Tisdag

Hemma med ett numera piggt barn och ett lite sjukare. Än har inte magsjukan spridit sig, men det kommer, vi väntar bara. Sista kvällen jag jobbade på mycket länge var igår och det känns helt overkligt. Måndagkvällar har jag jobbat ur och skur i flera år.

Ljust ute, pigga kattungar, KP-läsande barn, bullar i frysen, tisdag.

Hur

gick det till? Det var så länge sedan vi hade magsjuka, men nu har vi det. Yngsta dottern kräktes vid tiotiden i gårkväll och sedan lite nu och då under natten och äldsta sonen har ingen röst och ont i halsen. Så här kunde det ju vara för flera år sedan och jag har glömt hur det är. Till frukost fick den magsjuka i sig glass och blåbärssoppa så det har nog vänt.

Jag ska jobba kväll idag, förhoppningsvis har jag jobbat klart sedan, förutom tömning av min arbetsplats som tar sin tid. Min man är hemma också för han jobbar inom vården och vill inte bära med sig magsjukan och så mår jag som jag mår på förmiddagarna så det kändes som en lättnad. Men att gå hemma två vuxna och två barn känns helkonstigt och lite förbjudet.

Vår helg

Lördag: Jag uppe först och kokar gröt, äter mackor och blir jätte trött och måste vila. Ligger på soffan till 11 och hinner med både morgonbolibompa och skidor. Sedan besök på stadshuset, ett kanske lite märkligt intresse som min man har. Jag och barnen grymtade, men för en gång skull var han bestämd, dit skulle vi bara. Det var öppet hus och barnen fick ballonger som jag fick bära och dom gick sönder och det tycker jag är läskigt. Men till och med Bokbussen var där och den gillade barnen och min man så mycket att vi alla längtade ut på landet för att få låna där. Min man gick och tittade på kartor, sopsortering, släktforskning och sa att han hade kunnat vara där i flera timmar till. Jag satte mig i en trapp för att vila mig, men då kom några äldre och sa att det var en dålig plats och efter det hittade jag ingen annan. I bilen efteråt var min man nöjd och barnen sa att det var roligare än dom hade trott.

Sedan storhandling på ICA Maxi, vi som brukar handla på OBS tyckte att det var gigantiskt så det tog flera timmar. Äntligen vid kassan vid tretiden totalt utmattade, men med semlor och bullar som vi åt när vi kom hem. Jag lovar en massa konstigt slank ner i vagnen som inte skulle vara där. Konsumtion. Hemmakväll med son som skulle sova borta på sovaöver kalas. Och vi såg en film om Carola, min barndomsidol, och den väckte en massa minnen. Blir fortfarande nästan rörd när hon sjunger Främling i den gula dräkten, känns lite som igår faktiskt.

Men så klockan ett i natt ringde dom från sonens kalas och gick hem med honom fast vi sa att vi så klart skulle hämta honom, men dom var så snälla för han hade fått krupp (första gången). En sak oroar mig på natten och det är att jag inte hör telefonen så hur är det då med branvarnare till exempel. Men min man verkar fortfarande vakna av telefonen.

Väl hemma hade han blivit bättre och fått en tablett när han kom hem och han somnade bredvid mig bums och jag kände mig så där skönt nöjd över att ha familjen samlad. Egoistiskt, jag vet, men jag försvarar mig med att han gör en massa roliga saker med sina kompisar nästan alltid och snart flyttar han hemifrån för han är ju redan 11 år.

Och nu är nästan hela familjen uppe och jag har ätit min gröt och mina mackor och nu är jag jätte trött. Igen. Och nu är det morgonbolibompa och sedan skidor. Historien upprepar sig.

Del 2
Det blev en bra söndag, trots att jag inte gått ut på hela dagen, men barnen har lekt ute och det har räckt för mig idag. Vi har bakat bullar, gigantiska, jag och nioåringen och vi blev helt enkelt helnöjda. Min son blev sjuk men verkar piggna till lite nu på kvällen. Min man har sprungit som han hela tiden pratar om, men som jag inte alls för tillfället uppmuntrar, men när han gör det så är han nöjd och jag. Jag vill att han ska motionera, men nu när jag är i detta tillstånd vill jag allra helst att han ska vara hemma. Men det blev en bra dag, så där vanlig. Och dottern, den yngsta har åkt längdskidor och det är kul. Hon ger sig inte. Bara åker. Så blev det idag.

Något glatt

Jag hade tänkt försöka skriva något positivt och glatt varje dag för att pigga upp mig själv. Men jag kanske börjar imorgon med det för idag går det inte att krysta fram någonting. Jo förresten så gjorde min nioåring nästan hela middagen, korv och tortellinisar med pappan som gjorde tomatsås, och jag fick sätta mig vid dukat bord och färdig mat och det var skönt.

Annars har jag bestämt mig för att be om att bli sjukskriven på heltid nu och det är lite vemodigt men helt nödvändigt. Jag måste alltid gå lite över gränsen för att inse saker och det har jag gjort den här veckan. Börjar grina vid minsta svårighet och blir nästan tokig när jag måste hjälpa låntagarna på bibblan. Det är en sak att gå en promenad, det klarar jag än så länge, men att sätta sig och resa sig om vartannat och när jag minst anar det går inte. Jag blir så andfådd och låntagarna säger, en del av dom, nej men inte ska väl du böja dig, inte ska väl du behöva gå ända dit. Nä det går inte, hela jag håller på att bli en skyddad verkstad.

Sakta

Nu har jag gått in i en slags vägg för mina krafter är bara slut. Från det jag vaknar till dess jag går i säng. Jag rör mig bara ohyggligt sakta så jag tror inte jag jobbar många dagar till. Accepterar det nu märker hur livskraften runnit ur mig men hoppas att dom i magen bara växer sig starkare hela tiden. Att dom njuter där inne och har det värsta bäst. Vill helst bara ligga ner på sidan och klappa på magen och läsa lite bok.

Den lilla, lilla kattungen är tapper som få och släpar sig fram ibland för att komma dit hon vill. Både jag och min man har varit uppe i natt och kollat till henne. Hon väcker en sådan beskyddarinstinkt hos en. Idag ska dom till veterinären med henne när jag är på jobbet och jag förstår att inget finns att göra, men när man ser henne åla fram och kämpa på så önskar man att det fanns någon liten medicin som gjorde henne frisk igen.

Kattungen

Och så har hon så svårt att äta när hon inte kan använda sina bakben. Vi får hjälpa henne att hitta en spene på mamman och se till att ingen knuffar undan henne för då tappar hon taget och kan inte hitta tillbaka själv. Hon får också fil på en liten tallrik för att verkligen få i sig något. Vi förstår att det inte kommer att gå att rädda henne men hennes sista dygn måste i alla fall bli så drägligt det kan. Hur ont hon har vet vi inte, men hon skakar väldigt mycket vissa stunder.

Jag har varit och tittat på sonens innebandymatch nu på morgonen 1.5 mil från stan och det är första matchen jag ser på hela innebandysäsongen. Jag har ju varit otroligt folkskygg i flera månader och så gillar jag inte innebandy, men det var roligt idag och jag riktigt koncentrerade mig på spelet. Och jag fick , trots alla människor, en stund för mig själv.

Sorg

Nu är det sorg här hemma, en av våra fyra kattungar kan inte längre använda sina bakben utan släpar runt på bakkroppen när den inte sover och skakar i kroppen. Vi ringde till jourveterinären igår kväll och hon tyckte inte alls att det lät bra. Den kan ha ett hjärtfel som ha gjort att den fått en blodpropp eller så har den ramlat från något högt ställe och skadat sig väldigt svårt. Det är hemskt att se den lida och nioåringen bara gråter.

Deltid

Det jag verkligen tror på är att småbarnsföräldrar, både kvinnan och mannen, om förhållandet består av två sådana ska jobba 75% var. Det tror jag på, men så lever inte vi just nu. Lite fånge i vår ekonomi och i ett förhållande där den ena, jag, tjänar ungefär jätte mycket mindre än den andra. Ändå jobbade vi deltid båda två under flera år fram till i höstas då min man gick upp på heltid och tar ut komptid för att hämta barn några gånger i veckan för han går ju jour också, till exempel hela dagen idag och skrapar ihop det. Så nu jobbar han mer och går mer jour för det stället han är på kräver det och jag är gravid och trött. Så blev det för oss och vi lever väl inte i något överflöd ändå fast har det förstås inte fattigt heller. Det vore hemskt att säga när vi har hus, en bra bil, barn som kan ägna sig åt fritidsaktiviteter och vi äter god mat. Det vi inte gör, inte så ofta i alla fall är att resa, renovera hus , gå ut och äta. Vad vill jag säga, jo kanske att jag egentligen vill att vi ska jobba deltid båda två, ha fler lediga stunder tillsammans hela familjen för det behöver vi och ännu mer snart. Och det går att jobba mindre, det vet jag, men jag tror att vi kanske skulle behöva bli lite bättre på att planera och vara konsekventa. En lovsång till deltiden är detta efter en lång dag och en ännu längre vecka.

Heltid

Jag är verkligen gravid på heltid fast jag jobbar halvtid. Den här veckan har jag hunnit med specialistmödravård, barnmorska och glukosbelastning i två timmar på ett labb i morse. Utan frukost, måste bara tillägga det, eftersom jag dyrkar min frukost. Min havregrynsgröt, mitt kaffe och mina mackor gör mig helt salig. Behöver aldrig ens varieras som all annan mat för det är alltid lika gott. Och så ska jag på nya besök varje vecka och så har jag en tarmsjukdom som måste undersökas mitt i allt detta. Och oron växer för mig som är helt hypokondrisk och rädd för det mesta. Måtte det inte vara något farligt. Eller jag vet vad jag har, men är ändå rädd för att det leder till något värre. Det var andra tider att vara en gravid frisk 25-åring som väntade ett barn. Men samtidigt tycker jag väl egentligen mycket mer om mig själv nu. Jag får ta det goda med det onda. Helt enkelt.

Fel, fel, fel

Jag tänkte häromdagen att det kanske är fel att jag är sjukskriven och bara jobbar halvtid. Jag är ju ganska pigg och stark. Inte borde jag väl gå hemma en dag i veckan och dra benen efter mig.

Fel, fel, fel, det behöver jag visst. Igår jobbade jag mina 5 timmar med för lite personal på jobbet och därför mer jobb, sedan barnmorskebesök 15.30, sedan hem och kasta ihop broccolisoppan som jag hade hunnit påbörja lite på morgonen, sedan fiol 17.20 med tvillingarna och samtidigt, i en annan del av staden, ridning för dottern tillsammans med pappan och sedan alla hemma igen. Min man somnade i en fåtölj och jag skulle bara vila lite bredvid katten och nickade till. Och sedan sagoläsning och dusch och lite tjat och kvällsfika och äntligen i säng och läsa min tvillingbok.

Och på morgonen var jag helt bensvag, som tidigare i graviditeten, och låg på soffan länge. Jag har inte dåligt samvete längre för att jag är hemma idag. Ville bara säga det.

Och så hade mitt hb krupit upp lite och det har faktiskt känts i kroppen på sista tiden. Jag har lyckats vara vaken efter 22 ibland eller ganska ofta.

och

igår gjorde vi ett nytt ultraljud och nu kommer dom att dugga tätt, nästa blir redan om knappt tre veckor. Dom verkade må jätte bra i magen än så länge. Och vi pratade lite förlossning och det kändes lite bättre. Och en av dom var ganska så stor och vägde redan knappt 1400 och den andra lite mindre, knappt 1200.

Och i natt låg min nioåring skavfötters med mig, det gör hon i och för sig nästan jämt, men min nattsömn är bara så där nu för tiden så jag vaknar lätt och det gjorde jag i natt. Sparka inte, sa jag och hon fick ett utbrott och sprang upp, smällde i dörrer och bankade i väggen. Hon har väldigt mycket temperament även på dagen och på natten och morgonen är det 10 gånger värre. Jag var vaken, hon var vaken och min man var vaken. Vi får se hur mosiga vi är i dag.

Och min man ska på anställningsintervju och kanske p.g.a. natten eller av nervositet satte han jeansen ut och in och det var nog första gången.

Och nu börjar jag snart...