Stressiga mornar

Jag hinner inte med. Så enkelt är det. Jag jobbar drygt halvtid men har arbetsuppgifter för mer än det. Självvalt för jag tycker att barnen där jag jobbar ska få så mycket sagor, boktips och annat som det bara går. Igår satt jag med svid i ögonen och sydde täcken, små,små täcken till Prinsessan på ärten. Högst frivilligt det också. Jag var trött igår och kom försent. Ester stod länge i hallen på dagis med en sko på foten och försökte hänga upp en lite plyschjacka på sin krok. Och då bestämde jag mig för att ringa och säga att jag är sen och inte kan ta hand om första klassen som skulle komma. Och det gick bra, det blev ingen katastrof.

Men att lämna två tvååringar går inte alltid fort och enkelt. Det kanske måste få ta den tid det tar. Nu har jag stressat i 14 år på mornarna, i alla fall dom dagar det är tänkt att jag ska börja åtta.

Idag är jag trött och hängig. Jag har ingen bra period just nu. November är nog ingen favoritmånad. Och vi har inte bytt till vinterdäck och i natt ska det bli kallt.

lite allt möjligt

Läskig clown

Lik mormor enligt Ester

Spökmaränger

Läskig chokladtårta

Ispremiär på höstlovet

På musikskolan är det ett estetiskt gymnasium också. Eleverna målar, sjunger, spelar teater, dansar. Den här gången ställde dom ut läskiga masker. Majken och Ester tittade länge. Jag tänker inte säga till mormor att en mask var lik henne enligt Ester. Och så läskiga clowner. Ernst tyckte clowner var så läskiga när han var liten och fortfarande tycker han nog det, för den läskigaste masken enligt honom var clownmasken.

Nu har jag hittat en lus i ett hår. Jag har en jobbig dag idag och den blev inte bättre. Jag är inte sån att jag tycker löss är en katastrof, men lite jobbigt känns det som. En del av oss har väldigt mycket hår, väldigt mycket. Till exempel jag, Ernst och Ella. Nu håller jag lite tummarna att ingen av oss ska drabbas.

Bra idag är att vi gjorde Köttfärslimpa till middag och själva limpan gjorde man på två minuter och sen så skötte ugnen resten. Vilken snabbmat.

Dålig morgon

Morgonen var dålig. Alla tisdagmornar är det. Nästan. Jag börjar åtta men blir försenad. Signe och Ernst ska ha fika med sig. Blir stressigt. Ella ska ha belöning med sig till skolan. Hon vill ha 50 kronor till en Ben och Jerry-glass. Vi ifrågasätter. Belöning som man ska betala själv och så dyr. Det är något system dom har i skolan, i hennes klass. Den avgiftsfria skolan. Här i kommunen ska inte barnen få ta med sig frukt ens längre, vilket jag tycker är knäppt, men en dyr glass?? Majken och Ester klär av sig samtidigt som vi klär på dom. Min man är sjuk och trött så han går upp senare än vanligt. Signe leker häst ute på gården och glömmer att packa matsäcken i tid. På väg i bilen kommer jag ihåg att jag skulle tipsa om böcker för en klass idag och jag har inte förberett. Får improvisera. På dagis ser jag att vi missade dagisfotograferingen som var igår när vi var lediga. Jag hade tänkt att dom skulle vara med på det fast dom var lediga. Men nu har dom haft lov i åtta dagar så vi glömde hel tbort. Då börjar jag grina i smyg för jag ville verkligen ha dom där bilderna.

Sen på jobbet så går allt bra fast jag har glömt ytterligare grejer jag hade bokat in. Jag improviserar vidare med hjälp av mina 11 år som bibliotekarie. Sen kommer en lärare in som inte är trevlig. Inte någongång när jag träffar henne. Jag är halvtrevlig tillbaka men tänker innerst inne: Hur mycket ska man stå ut med? Hur otrevlig får en kollega vara innan man ska sätta ner foten? Ja vad tycker ni?

Höstlovet slut. Snyft.

Nu är höstlovet slut. Vi har haft det bra fast vi skulle ha varit lediga tillsammans lite mer. Igår var jag, Majken och Ester på Prick och Fläck på Folkets bio. Jätte bra. Och den började med Prick och Fläck tandtrollar, den som jag och Susanne spelat för barn nu 5 gånger. Så gå och se om den kommer till er stad.

Hela familjen var på spökfest i lördags. Vi bakade spökiga efterrätter och två salta grejer. Det var en bra idé att alla familjer tog med två salta och två söta grejer. Alla i familjen klädde ut sig, utom Joen som inte tyckte att vi var riktigt kloka. Men han följde med och var till och med med i charader. Hoppas han forsätter att vara så här gullig länge till.

Annars är jag trött. Ganska så mycket trött och jag gillar inte känslan. Sen har jag konstigt i halsen, som jag hade för ett tag sen. Som en klump. Hypokondriken googlar alldeles för mycket på läskiga sjukdomar.

Jag har anmält mig på en föräldrakurs. Vi ska diskutera föräldraskap och Jesper Juul, ungefär det. Spännande. Jag har ju så svårt att läsa såna där böcker. Fastnar efter någon sida. Så det här blir bra, fast kanske lite sent. Ja menar en del misstag har jag ju hunnit göra. Minst sagt.

Höstlovet går mot sitt slut

Idag var min arbetsdag tre timmar kort. Kom hem till ett hus som var fullt av barn och man. Och fick lunch innan min man åkte iväg och jobbade. Ganska härligt att mötas på halva dagen. Känns bättre än att vara hemma själv hela lovet med barnen. För nu vill ju alla olika och Majken och Ester vill inte sova så det är ganska många griniga timmar. Helst skulle vi båda ha varit hemma, men nu gick inte det.

Fast nu sover dom faktiskt ändå. Fick tvinga dom lite, för dom var på väg upp flera gånger. Men en hel vecka utan att sova på dagen är inte bra. Och min stora flickor leker ute tillsammans och kommer överens. Ernst är och bowlar med en kompis familj och Joen är på stan med en kompis. Lite konstigt och härligt att sitta i ett tyst hus en liten stund. Joen är mest hemma när han inte tränar och jag vet inte när han var på stan sist. Vi tycker nog att det är ganska bra att han hittar på något, i alla fall ibland även om vi alla verkligen njuter av att ha honom hemma så mycket. Man förstår ju att han håller på att bli stor och kommer att göra allt mer saker utanför hemmet så det är väl därför alla stunderna med honom känns så viktiga. Och all tid han är med sina syskon känns också så viktig. För Majken och Ester kommer ju att vara små när han troligtvis flyttar hemifrån.

Idag gjorde en arbetskompis mig väldigt glad så kanske är det därför jag känner mig så tillfreds eller också är det den där helgkänslan som infunnit sig. Nu ska jag förbereda middagen och kanske plocka upp en och annan sak. Eller klä om pianopallen jag fyndade för 50 kronor. Eller läsa en bok. Eller ta hand om Majken och Ester som nog vaknar snart.

Alltså våra

måltider är inte så lugna så ofta. Idag var Majken tossig. Hon hällde ut mjölkglaset och maten på bordet. Blev irriterad på Joen som gillar att reta henne, fast på ett gulligt sätt. Då säger hon: Joen du fål inte bita mej för jag är Majten Maltlund.

Jag lovar att det inte är han som brukar bitas.

Om mat och teater och hur mycket tid som krävs.Minst

Igår blev vi bjudna på lunch hos en familj som jag tycker så mycket om. Och dom bor så vackert så det är tillochmed härligt att sitta på deras golv gjort av såna där fina, breda golvplankor och leka med Majken och Ester. Och dan blev så bra. Inget tjafs och ingen matlagning. Jag hade gjort hur mycket Risgrynsgröt som helst dagen innan så det åt vi när vi kom hem.

Och idag har jag spelat Prick och Fläck igen. För femte gången. Hon med scenskräck spelar barnteater. Hur det kunde bli! Tänk, det trodde väl ingen när jag gick på gymnasiet och nästan inte kunde säga hej, mer än till mina allra närmaste vänner. Hur kan man vara så blyg och skämmas så mycket? Låt inte det hända mina barn.

Ulrika, min vän, skrev i en kommentar här, för något inlägg sedan, om långkok, hur mycket hennes barn gillar. Och jag kan bara hålla med. Häromdagen kokade jag Gulaschsoppa i flera timmar. Ernst gillade allt med den och Joen gjorde tummen upp. Stora flickorna var i stallet och det var tur för allt tog slut. Inte minsta lilla miniportion kvar. Så det är så mycket tid vi småbarnsföräldrar skulle behöva i vårat liv. Tid som räcker till minst ett eller två långkok i veckan

Lite sur

Fotografiska muséet

Tomt efter en jättegod fetost- och broccolipaj på Blå porten

Läsa bok på Vetekatten. Det första jag gjorde när jag kom till Stockholm. Kändes som på låtsas. Sitta ensam på kafé och läsa bok och inte ha någon tid att passsa. Skumt men härligt.

Håller jag på att bli sjuk? Eller är jag bara trött, sur och allmänt otrevlig. Jag är så grinig idag. Snubblar på alla saker här hemma, Ester får utbrott hela tiden och Majken bara klär av sig allt. Dom är underbara, men samtidigt alldeles tokiga just nu. För Ester blir det fel hela tiden. Hon lägger sig ner och vägrar komma när det blir fel, eller kastar maten eller glaset i golvet. I söndags gick två glas sönder under samma måltid. Sen ska dom stora iväg på saker hela tiden. Jag blir ledsen för att vi inte gör något tillsammans. Jag vill göra tillsammans.

Har varit i Stockholm och haft det bra, fast jag sov dåligt. Jag är verkligen ingen enkel människa, en sån där som kan åka i väg, sova gott och ha det bra. Nej jag är en sån som tror att flygplanet ska störta, att det ska hända barnen nått när jag är borta eller att huset ska börja brinna. Otroligt jobbigt att vara jag ibland.

Men jag har haft det bra också. Promenerat hur mycket som helst, fikat på Vetekatten och Blå porten, eller ätit. Jag har varit på Knulp och köpt fina träskor, på Noa Noa och köpt en klänning, varit på Krabat och köpt lite fina leksaker, hittat en affär som skulle stänga och därför sålde allt till halva priset. Där köpte jag ett flaggspel som är så långt. Var ska jag ha det? Just nu hänger det på prov i vardagsrummet. Jag har ätit hos en kompis i Tyresö och varit på museum. Och glömt kameran hemma, så klart.

Nu har jag höstlov med barnen några dagar. Ska försöka bli piggare till imorgon och kanske trösta mig med en äppelkaka.

Musikskolan

Varje måndag är det fiol på musikskolan. Och varje måndag är det fika före fiolen på musikskolan. Billigt fika, billigast i stan. Kanske inte precis hembakt, men jag tycker ändå att det är vardagsmys. Det är ganska stressigt för oss att komma i tid för Majken och Ester sover egentligen när vi ska dit, men väl där så går det bra. Och nu vill dom ju inte sova så nu blir det ingen stress alls. Så sitter vi där och tittar på gymnasieelever som går där på skolan. Jag tänker på att snart går min äldste på gymnasiet. Han som var ungefär 9 år alldeles nyss.

Imorgon flyger jag och Ernst till Stockholm. Mormor och morfar längtar så efter honom. Kalops har han önskat och det blir det. Tintinfilm har han önskat och det blir det. Själv ska jag bo två nätter på hotell. Ensam på ett hotellrum. Väldigt konstigt. Jag ser fram emot att promenera så där utan mål eller mening, bara gå.

Vardagsutflykt

Vi gick ut och promenerade idag till dammen som ligger vid skolan. Det tyckte Majken och Ester var väldigt spännande. Ville titta länge på änderna. Helst klappa, tror jag Ester ville. Sen skulle dom sova var det tänkt, men dom vill inte längre när vi är lediga. Det blir en lång eftermiddag för dom blir ganska griniga. I måndags gick det inte heller. Nu har storasyster kommit hem med kompis så då blir det kul en stund igen.

Dagens kuligaste är att Signe fått ett fönster i sitt rum. Ett litet, litet fönster men ändå ett fönster. Rummet blev ett helt annat nu och snart ska snickaren inreda ett rum i källaren också där storebror ska bo. Hoppas det blir mysigt annars vill jag inte ha honom där.

Bandy och bandy

Ester som tagit av sig både mössan och jackan.

På isen

På bandyträningen på läktarplats

Ernst har börjat spela bandy, eller det är egentligen andra säsongen. Vilken fin sport om man jämför med en del andra. Fast oj så kallt på läktaren. Majken och Ester käkar frukt och klär av sig kläderna när vi väntar.

Sen har vi varit på innebandymatch också. Om man jämför, en inte lika fin sport. Det låter jättehögt från planen, klubborna viner, golvet gnisslar av alla gympaskor och så ser jag ingenting. Bra Ernst, ropade dom en gång och då vände sig en pappa mot mig och frågade om jag såg vad som hände. Jag fick helt ärligt svara nej. Ser ingenting. Jo Ernst gjorde en fin vändning. Jasså en sån. Jag kan verkligen inget om innebandy. Men Ernst har en så fin tränare. En som inte skriker någonting och som klappar dom på huvudet när dom varit inne på plan så då gör det väl inte så mycket att jag inte tycker att det är en mysig sport.

Min nya kokbok

har jag läst hela helgen. Och lagat Kikärtssoppa och bakat plommon- och äppelkaka. Nu behöver jag verkligen inte flera kokböcker så det så. Kom ihåg det nu, säger jag till mig själv. Fast när man jobbar på bibliotek och ser vilka som ska komma så är det så svårt att låta bli. Och låna kokböcker kan man ju, men dom blir så kladdiga när jag lagar mat så då måste jag köpa dom ändå.

När jag har träffat 6-åringarna på bibblan och berättat om biblioteket har alla fått säga något dom gillar och jag också. När jag har tänkt riktigt länge blir svaret kokböcker. Vad är det med kokböcker? Jag tänker att dom får en att tro att man har gott om tid, att man har tid att skiva rödbetorna supertunt, eller riva citronskalet lagom, eller att låta grytan koka i flera timmar. Och att man har tid att både baka och laga mat, ta hand om sig själv, sina barn och om livet.

Protest

Jag tror jag har börjat fredagsprotestera. Jag gör inga tacos, kyckling och klyftpotatis och annat fredagsaktigt längre, tror jag. Förra veckan åt vi korvsallad (det kan jag knappt skriva för det låter lite äckligt), veckan innan varma mackor och nu blomkålsmos med lite kött i någon sås som jag gjorde klart i ugnen. Moset hade jag gjort redan igår för blomkålen höll på att bli gammal. Och jag kände efter det att jag läste Karins blogg att nu får jag skärpa mig. Inte kasta mera mat! Så innan jag skulle promenera och äta lunch igår så tvärgjorde jag moset. Så åt vi det idag och jag var lite orolig att ingen skulle tycka om, men alla åt. Så nu kan jag fortsättta göra mina fredagsmiddagar.

Jag slutar inte så tidigt på fredagar som jag alltid har gjort. Jag jobbar till kvart över tre och innan jag hämtat flickorna och kommit hem så är klockan över fyra. Så maten ska gå snabbt. Sen har vi också gått på badet några fredagkvällar och haft med oss mat. Jätte skönt. Ingen är där, nästan, och man hamnar inte framför TV:n.

Sen skulle jag kunna berätta om min katastrofkväll igår men jag orkar inte riktigt. Eller, förresten, disken på dagis tog flera timmar. Majken och Ester hade inte sovit på dan, eller Majken hade sovit en kvart, så dom var trötta, skrek och skrek, ville vara med mig. Storbarnen var med och försökte vakta dom, läsa för dom, leka med dom. Men ingenting hjälpte .Och så i det där köket ska inga barn vara, EU-regler. Det tyckte Majken och Ester var en urdum, helknäpp regel. Samtidigt i Stockholm: Bengt sitter på ett hotellrum och har dåligt samvete, riktigt dåligt samvete.

Så nu har han köpt en jättefin kokbok från Saltåkvarn. Han är förlåten.

Lunchat och ätit okänt bär

Nu har vi lunchat och promenerat hem via stan. Allt var trevligt förutom dom sista 20 minutrarna. Två stycken trötta tvååringar som inte vill sitta i vagnen, vill gå själv, kliva rätt ut på gatan, äta konstigt bär på vägen hem. Vad var det för bär? Borde jag göra något, typ ringa giftcentralen. Fast Ester är pigg i baddräkt nu. Här kastas kläder av lika fort som jag blinkar.

Sen ringer dom från dagis och vi har jour och det betyder just idag att vi måste diska. Och just idag är Bengt i Stockholm på kurs. Det här hänt förr. Då diskade jag klibbris halva natten med fyra trötta barn.

Men alltså som sagt annars har dan varit finfin.

Jag har en dålig sida, eller flera förstås, men en dålig som jag inte alls gillar själv. Jag kan bli så irriterad när barnen ska vara med kompisar mycket, vara borta, inte passa tider, inte komma hem när dom ska. Särskilt när det gäller ett av mina barn. Kanske för att hon så sällan har passat tider eller ringt var hon är. Jag vet inte hur många gånger jag letat henne. Men ändå jag måste skärpa mig. Vad är det där jag håller på med? Jag vill ha dom här. Mer. Tror kanske att det är det.

Semla

Nu har vi ätit semlor. Jag älskar semlor. Kärleken har vuxit mer och mer ju fler år jag blivit.Och nu är jag ju nästan 40 och tycker jätte mycket om semlor. Hemma gjorde mamma semlor med varm mjölk till och skivade mandelmassan. Sen träffade jag Bengt som gojsade ihop mandelmassan med grädde och inkråmet och ingen varm mjölk. Och nu älskar jag semlor. Igår kände jag på morgonen att vad gott det skulle vara med en semla. Jag var förkyld och hade sovit dåligt, riktigt dåligt och allt jag ville ha var en semla. Sen säger Bengt efter middagen igår att han är sugen på starkt kaffe och en semla. Är det någon slags tankeöverföring?

Kan jag nu tankeöverföra andra saker också, sånt som han gärna glömmer. Till exempel att det är utvecklingssamtal på torsdag och vi borde ändra tid för då är han bortrest och jag hemma med 6 barn. Såna grejer. Eller nu är det frukost på dagis. Eller nu borde vi handla.

Men jag bakade semlor igår och dom jäste och jäste tills vi fick gå och lägga oss, eller jag hann grädda dom innan i alla fall. Men nu har vi ätit varsin. Ett och ett halvt dygn senare. Men den väntan var den värd.

Nu tycker jag att barnbidraget kommer väldigt lägligt imorgon. Ibland känns det väldigt länge mellan lönerna.

Imorgon, på min lediga dag, ska jag, Majken och Ester och min kompis och hennes lilla Maj äta lunch på bokkafé. Majken och Ester pratar ofta om lilla Maj som är åtta månader. Hon är som deras enda egna kompis. Ikväll när vi läste började Ester sjunga lilla katt när hon såg en katt på bilden, lite viskande och första versen flera gånger. Till slut började Majken också, fast inte viskande utan högt och ljudligt. Det är Majken och Ester det, lika fast väldigt olika.