Jag ska visst blogga ett tag till och sen får jag se. Tänka varför jag gör det och vad jag vågar skriva och om jag inte vågar ska jag då fortsätta? Jag får se. Men till exempel facebook som varit en kompis det här året hemma kanske jag lägger ner. Att hålla sig på den där lagom nivån är svårt och så blir det läskigt om man passerar den och lämnar ut sig för mycket och känner sig ensam mitt bland en massa folk. Och allt sånt här tjuvar tid.
Jag sov så mycket i natt. Somnade först på soffan och sen i sängen. Så förutom en del amning har jag sovit väldigt mycket. Totalt utmattad av allt. Nu känner jag mig bättre. Igår joggade jag och en dotter i skogen. Vi fick tid tillsammans utan minsta lilla bråk. Relationer behöver tid.
Så har jag fått börja fundera över amningen som just nu ökar istället för att minska. Jag tänkte att dom kan ju få amma i två år om dom vill. Jag har ammat mellan 11 månader och ett år och tre månader. Alla barn har slutat av sig själv. Majken och Ester har inte slutat av sig själv. Ester lyfter på tröjan. Försökte även kolla vad storebror Joen hade under sin häromdagen. Och Majken blir så där ålig och skrikig om hon inte får amma och på natten vaknar hon flera gånger. Och jag tycker att det har varit okej men nu blir jag nervös för hur det blir när jag börjar jobba. Sova lite, jobba och så allt hemma och alla aktiviteter. Men tanken att tvinga fram något avslut lockar mig inte alls.
3 kommentarer:
Jag ammade barn 1 tills han var drygt 1 1/2. Det blev så att vår relation var att så fort jag böjde mig ned och lekte skulle han amma, så jag insåg att jag måste få vara annat än bara mat.
Barn 2 nattammade jag tills typ 2 dar innan jul då jag sov borta. (Han blev 2 i mars) Han var hemsk på att nattsnutta och visst blev jag väckt många gånger per natt men jag orkade aldrig ta kampen som sen gick ganska lätt. Jag hade då jobbat sen januari det året (80% en termin och 60% andra) Jag fortsatte att amma ett tag in i januari åtminstone, kanske var det februari. Sen fick jag helt plötsligt sår på brösten av hans tänder och det t o m blödde. Insåg då att han var stor nog att sluta men det var en kamp. Han kan fortfarande längta ibland och har liksom provat att amma men har nog dels glömt hur det funkar och mjölktillgången är nog sämre.
Inget av mina barn har valt att sluta själva och det har varit rätt hemskt att förvägra dem detta. Lilla E är fortfarande bröstfixerad och ska "hålla" och de nätter han hamnar i vår säng blir jag galen av detta hållande, det är så irriterande efter ett tag så han brukar inte riktigt få det hur som helst. Även stora A, som blir 5, vill ibland hålla.
Nattamning är tärande men samtidigt har jag stått ut länge men du måste göra det som blir bäst för dig.
Kram/Johanna
som också känner sig som uslaste mamman efter barnbråk ibland
Jag ammar min Mille som snart är 1 och 9 månader. Han vill absolut inte sluta. Jag orkar inte bråka heller, inte nu. Han ammar bara på natten och jag sover ganska bra med honom bredvid mig. Vaknar sällan ordentligt av hans snuttande.
Massa mjölk har jag, läcker igenom varje dag. Inlägg i BH:n glömmer jag jämt.
Vi fortsätter så här ett tag till, jag och Mille. De andra har ammat i 1 år och tio månader (utom Morris) och slutat efter ganska kort kamp. Varje gång har jag trott att det ska bli så hemskt.
Lycka till vad du än bestämmer dig för!
Kram!
Hej
Tack för era berättelse. Jag fortsätter amma. Jag vill och dom vill. Och sen kanske jag måste ta någon slags strid om det, men än vill jag inte det. Och hur ska man orka det undra jag nu efter första dagen på jobbet? Joen slutade när han fick magsjuka när han var 11 månader och för dom andra som ammade längre så blev det mindre och mindre tills dom inte ville längre. Men det kanske inte egentligen är så vanligt?
Kram MAria
Skicka en kommentar