Ester. Fina fina Ester. Idag har hon vinkat och gått i väg en meter och sen kommit tillbaka. Som väska hade hon en jätte stor tubformad kartong som vi brukar ha klossar i. Hon vinkade och gick ungefär hundra gånger. Varje gång lika glad.
Signe och Ester gungar i lekparken. Ester gillar mycket. När vi går förbi lekparken så fäktar hon med armarna och vill dit.
Ernst i någon slags sumodräkt på fotbollsfest. Och jag som inte följde med utan hade tjejkväll med alla tjejer i familjen. Lite ångrar jag mig när jag ser det här.
2 kommentarer:
Vilka fina bilder!
Alldeles 70-tals fina i färgerna! Hur blir de så?
Åh, vad skönt att höra att det finns fler som har problem med nycklar!
Vi har slarvat bort så mycket nycklar, dyra bilnycklar. De har kommit fram till slut. Utom en, någon slags huvudnyckel för att fixa med elen eller nåt (fattar inte). Den värsta dyraste. Så om vi ska sälja bilen någon gång kommer vi nog få problem.
Igår när vi kom hem från Arvika var alla glada och stämningen god, tills jag upptäckte att nyckeln till mitt jobb inte hängde i nyckelskåpet. Klockan var tio på kvällen och jag skulle ta tåget klockan sju på morgonen till Stockholm, låsa upp dörren till den MS-sjuka personen jag jobbar hos. Jag var tvungen att komma in, hon kan absolut inte öppna dörren själv. Panik!
Jag tvingade alla att leta. Inte så lätt för små ungar att leta efter en nyckel med en upprörd mamma tjatandes, sent på kvällen. Jag hittade den till slut.
I sängen! Under täcket!
ja, vad ska man säga?! Jag - 38 år och obotlig slarvig... En man som är ännu värre. Hur ska vi få våra barn att inte bli likadana? Stackarna, kan jag tänka ibland. Och så försöker jag få ordning kaoset, men lyckas aldrig...
Kram, Karin
Hej Karin
Det är något tillval till min man. Iphone. Som han nu har tappat. Korten blir i alla fall helt underbara. Jag känner igen mig i det där med borttappade jobbnycklar också. Det är hemskt. Och så är jag så rädd att någon ska bli arg på mig. Nu har jag jobbnyckeln i ett band runt halsen, löjligt men effektivt. Jag har inte tappat bort den sen dess. Och hemmanyckeln har jag i en klämma i handväskan. Har inte haft handväska förut, huvva ville inte ha, men så hittade jag en med ett band med klämma i och då köpte jag den. Så nu letar jag aldrig hemmanyckeln. Bara handväskan. Jag kämpar också hela tiden mot kaoset och förlorar ständigt. Kram Maria
Skicka en kommentar