Det blev lite för mycket. Jag jobbar 85% nu när min man är hemma. Jag vilar ingenting. Från jag går upp tills jag lägger mig är det i princip något. Det där något kan vara en het diskussion som sliter i kropp och själ, en diskmaskin som ska tömmas, en match där och en kör här, en tid som ska passa där och ett föräldramöte här, plånbok som ska letas, tvätt som ska hängas, jackor som ska köpas och så har det också dykt upp fysikläxor och sånt med trettonåringen.
Hjälp.
3 kommentarer:
Hej! Visst känns det som att man slår totalt knut på sig själv ibland för att få det att gå ihop? Men, en klen tröst, man vänjer sig ju så sakta vi det livet efter föräldraledigheten. Bara man får lite stunder där man fyller på energin igen - visst ser du till det? Hälsningar från en just nu hemmarabetande VAB:are som pendlar mellan möten o sjuka barn. Jippeee!
Det låter jobbigt :( Kan du inte gå ner till 75? Ta hand om dig Maria!
Jag har också blivit lite uppmärksam, eller kanske fixerad... vid att jag är så upptagen nu, när jag också börjat jobba mera. Och trött. Och så har jag kommit på att jag är rädd för Signes matteläxor, rädd. Jag vill liksom inte att hon ska fråga mig. Kram / E
Skicka en kommentar