Snart är den över. Föräldraledigheten. Och jag känner mig lite konstig. Lite rädd för att trötta ut mig och inte orka med. För det blir inte så mycket mindre hemma när man börjar jobba.
Vi har haft fotbollsmatcher i helgen och varit på kräftskiva. Och våra barn har hört snapsvisor för första gången. Det var roligt på kräftskiva, sa Ella när vi kom hem. Och det var det. Vi har umgåtts så lite och det behöver vi nog göra mer. Dom spelade gitarr, drack snaps, pratade om annorlunda saker, var skådespelare och sånt. Ella lämnade nästan inte bordet.
Och nu fotbollsskola för tre barn den här veckan och matsäck varje dag och min man har tappat sin älskade telefon och är ledsen. Var ute och sökte på olika fotbollsplaner igår. Halva hans värld, nästan, finns i den. Foton, nummer, radioprogram, musik. Själv har jag en antik telefon. Helt grå utan någon finess och den tappar jag överallt och hittar fast jag inte ens letar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar