Vårkonsert med fiolgänget. En enda suddig bild blev det sen fick jag tekniska problem. Jag och kameran ingen bra kombination En lite galen vecka har jag. Sköter det mesta själv här hemma den här veckan och samtidigt händer det massvis på jobbet. En nästan omöjlig kombination. Imorgonbitti ska jag och en kollega vara Prick och Fläck. Spela teater. Det har jag inte gjort sen jag gick i skolan. Vi har målat prickar på t-shirtar och har öron gjorda av gamla tubsockar. Och i morse lagade jag middag för att efter jobb, skola och dagis skulle vi snabbt på fiolkonsert. Men under en halvtimme däremellan hann vi med att äta grönkålssoppa. Fast Majken skrek, utom sig av trötthet, ända tills hon tog första klunken. Ja klunk för hon drack den direkt ur tallriken. Då bara tystnade hon och blev helt lugn. Och Ester ville ha mer och mer och mer. Men eftersom vi åt under tidspress så fick vi bara snabbt avsluta och åka på konserten. Å då la sig lugnet. Och då var nästan alla delmomenten avklarade.
Så fiolkonsert på det som gör mig lugn. Majken och Ester rörde sig bara lite fram och tillbaka. Upp och ner för en trapp. Upp och ner på en stol. Majken snackade en del med en pappa på raden nedanför som inte alls verkade irriterad. Så jag kunde verkligen ha det bra där och bara lyssna. Och sen såg dom en bäbis. Bäbis ropade dom. Det visade sig att bäbisen var ett halvt år yngre än dom. Inte så jätte mycket kan man tycka. Och jag vet egentligen inte vad som gör det till en bäbis eller inte i Majken och Esters ögon. Kanske är det om man har hår eller inte. Den här "bäbisen" hade inget. Nu ska jag bara läsa igenom mina tre sagor jag ska berätta imorgon. Jag jobbar ju bäst under press, men ibland är det också jobbigt att vara en sån som är så. Till exempel sov jag dåligt i natt för jag tänkte på allt jag skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar