onsdag 13 april 2011

Mitt nya hem

Det lilla köket som vi nu lyckats pressa in köksoffan i. Fast om alla ska äta där inne som blir man nästan tokig. Om alla sitter jättestilla så kanske fast nä.
Stringhylla som jag tycker är fin. Hos andra. Måste vänja mig. Vi har haft den i vår gamla källare i alla år.
Vårat nya låånga bord.
Ännu mer bord.
Mitt bland allt stök så är ändå tulpaner alltid fina.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag säger som en gammal farbror en gång sade till mig om vacker natur vid Medelpads kust!... "Det är onödigt vackert" och då tänker jag både på sagorna från sagotanten och matplatsen med tulpaner!
Kram / E

Familjen Tapper-Kaller sa...

Fint i nya hemmet! Det ser så hemtrevligt ut. Fullt av liv, redan.
Vad roligt att du övervunnit en del av din scenskräck! Lycka till!
Jag vet känslan av att bli uppdragen på scenen under en föreställning, trots att jag själv har spelat en massa teater.
Jag hatar föreställningar när man kan bli uppdragen helt plötsligt. Usch, jag fick sjunga med Carl- Einar Häckner en gång! Inte jättehemskt, men absolut inte roligt!
Jag tror många ogillar att plötsligt bli en del av föreställningen. Inget roligt att inte veta vad som ska hända.
Kram.

Maria sa...

Onödigt vackert. Va fint.Kram

Tack Karin. Det är både fullt av liv och fullständigt kaotiskt här. Nu har vi packat upp några nya kartonger och dom grejerna ligger i hela vardagsrummet.
Du har rätt att man verk

ligen inte vill bli uppdragen på scen så där ofrivilligt och oplanerat. Det blir otryggt och man kan kanske inte ta in föreställningen på ett bra sätt p.g.a osäkerheten som skapas. Nästan skönt att höra att även någon som inte lider av scenskräck tycker att det är otäckt. Kram