Min sons klass ska på klassresa i nian. Utomlands ska dom och måste tjäna ihop mycket, mycket pengar. Vi har aldrig varit utomlands med barnen och nu ska min son åka med sin klass. Han och B, min man, har i och för sig varit till Barcelona över några dagar när ha fyllde tolv. Nu får ju inte lärare vara med och planera såna här resor längre. Skolan ska ju inte kosta pengar. Men ändå så fortsätter det här med att åka på klassresa om vi föräldrar planerar lite på sidan om. Och okej jag tycker att det är ett bra initiativ att åka på klassresa. Men jag tycker att man åka någonstans inte så långt bort, inte så dyrt.
Just nu säljer han fryspåsar och det går bra. Då får vi föräldrar mejl om att hämta påsarna när dom har kommit. Min son har inte så bråttom att hämta påsarna och då får vi föräldrar ett nytt mejl om att den och den inte har hämtat påsarna (5 stycken slöisar var vi) och så tackar föräldern alla som har hämtat dom så fort. Och jag börjar känna en viss irritation över hur jag hamnar i en ansvarsroll som jag inte vill ha. Nu blev jag en av dom föräldrar som inte är på alerten, en som inte hämtar ut sina plastpåsar i tid. Jag tycker att barnen kan få mejl, och förstås gärna föräldrarna, så dom blir delaktiga.
Jag känner inte att jag ens vill att dom ska åka på någon resa om vi föräldrar har hållit i alla trådarna. Två föräldramöten har vi haft om den här insamlingen och vi har bara varit på ett. Och då var inte jag utan min man där och det var förstås då man skulle ha sagt var man tyckte. Nu tror jag att min man försökte säga lite grann om vad vi tyckte fast samtidigt är han en väldigt snäll person och vill tycka bra om saker och människor och sånt som presenteras. Och på det där mötet var ju en som berättade hur fantastiska dom här resorna brukar bli . Och nu känns det ju fel att tycka en massa saker. Men det gör jag ju. Ska dom göra denna faktiskt ganska extrema resa, alltså rent ekonomiskt, så får barnen kämpa, tycker jag.
Ja och nu kom att annat mejl om något som barnen kunde tjäna pengar på att göra, men också kunde 15-20 föräldrar få hjälpa till någon kväll på en inventering i en ICA-butik. Och då bara blir jag helt upprörd. Är det så att förutom att man ska jobba själv, laga mat, städa, tvätta, umgås, skjutsa till aktiviteter, göra fika till fotbollsmatchen, sälja fika på innebandymatchen, stå i kiosken på fotbollsturneringen, ordna julfest på fiolen nu också ska jobba extra på kvällen för att klassen ska få åka utomlands. Varför blir jag så upprörd? En del andra föräldrar svarade glatt på mejlet att dom ställde upp på allt medan andra svarade att det är bra att man involverar barnen, lite sådär diplomatiskt.
Och då skulle man kanske kunna tro att jag är lat och inte ids engagera mig fast det stämmer inte heller. Jag har inte klagat över att baka tårtor till skolavslutningar, ordna fest på dagis, åka på fiolläger och allt möjligt annat.
Men jag tycker att det är en konstig tid vi lever i. Vi har inte ens tid och lust att upptäcka Sverige innan vi ska åka på en charter någonstans. Jag tycker om att folk reser, det är inte det, men jag tycker att det är en hysterisk tid när allt ska ske jätte tidigt och storslaget. Och sen det här med klassresor som ju nästan inte är tillåtet längre vilket skapar ytterligare problem. Lärarna får nästan inte åka med längre för resandet får ju inte ske i skolans regi. Så dom vuxna som kanske på riktigt känner barnen och vilka barnen i sin tur känner och kanske vågar anförtro sig åt är kanske inte ens med på resan. Och då blir jag orolig också, fast det är jag ju ändå. Det kan man säga är mitt normaltillstånd, men ändå.
Ja det var ungefär det jag skulle säga. En liten bagatell som gör mig verkligen upprörd.
4 kommentarer:
Det kan tyckas som en bagatell fast egentligen står det för nåt mer än så. Det handlar egentligen om vad man skall göra av sin tid och sina pengar. Framförallt handlar det om vad som man vill förmedla är rimligt för ett barn i högstadieålder. Jag håller helt med dig i denna frågan. Man behöver inte åka till Barcelona tillsammans med klassen när man går i högstadiet. Det som är kul och givande är att uppleva tillsammans med sin klasskompisar. Det gör man lika bra i Stockholm, vid silja, på Norrbyskär. Uppelvelsen är inte i proportion till det det kostar i ansträngning för hela familjen.
Men jag vet, det är så svårt att vara kärringen mot strömmen. Sen är sånt här lättare när man bara har ett barn, jag vet. Med Edvin kunde såna här projket vara riktigt trevliga men bara tanken på dem nu när vi har tre barn gör mig alldeles matt.
Åh, fy!
Jag tycker det verkar skitjobbigt! Hela grejen.
Jag skulle absolut inte vilja låta min 15-åring åka utomlands med hela sin klass, inte på en riktig charter. Det låter som rena vansinnet.
Jag vet inte om vi var extrema i min klass, men just i nian hade de flesta precis upptäckt alkoholen. Nästan alla söp som galningar, helt okontrollerat.
Jag var även på en språkresa till England efter nian och alla söp, hånglade med främlingar och somnade i buskarna. De vuxna hade ingen koll, hur gärna de än ville.
Även om din sons klass är lugn och fin nu, så vet väl ingen hur det kan vara i nian, och jag tror att det krävs många, många vuxna för att ha full koll.
Usch!
Och så alla pengarna och extra arbetet...
Jag förstår helt och hållet din irritation. Jag skulle vara ännu mer upprörd!
Jag skulle vara den värsta gnällmorsan i er klass!
Finns väl massa kortare lite mer hanterliga resor att göra, som kommentaren innan.
Hoppas det går att avstyra, att fler vuxna kommer till insikt om att det inte är en bra idé.
Kram.
Jag kan absolut se att det inte är någon bagatell. Håller helt med dig i jättemycket av det du skriver. En klassresa ska vara en gemensam sak som man gemensamt jobbar till. (sen att föräldrarna drar och är ansvariga för det hela är en sak, men jag tycker ungdomarna ska vara de som jobbar.. )
Vi lärare får / bör /ska /kan inte åka med "bara sådär" .. Det har med ansvarsfrågan bl.a att göra och arbetstid och annat. En lite krånglig paragraf liksom om man som lärare ska åka med som ansvarig..
Stå på dig. Kan säga att en lägerskola en vecka någonstans i Sverige är precis lika minnesvärd som något annat.
Många faktorer att ta hänsyn till tycker jag .. pengar är bara en.
hejja!! kram J
Hej Jag blir så glad och lättad över erat stöd. Känner mig mindre knäpp och krånglig. Jag håller så med att man vill förmedla vad som är rimligt i den åldern. Och dom här har valt något, eller valt och valt följt traditionen i fotbollsklassen, som inte alls är rimligt. Och dom skulle få en lika fin upplevelse, eller finare närmare tror jag.
Och alkohol är jag också så rädd för. Jag tror inte att din klass var extrem Karin. Och att dom är lugna i sjuan betyder inte att dom är det i nian. Och ska en massa oerfarna föräldrar fixa att ta hand om det om det visar sig att dom drcker och sticker iväg. Fy vad läskigt.
Jag tycker också att det är ungdomarna som ska jobba. Nu tycker jag redan att det är på gränsen med alla mejl som riktas till oss vuxna fast det handlar om barnens arbete. Och ska man samla in så här mycket pengar så måste man sälja något hela tiden. Redan det första som våran son har sålt, plastpåsar, tyckte han var jobbigt att sälja. Jag får nog bara hoppas att det ska visa sig att att fler barn tycker att det är så jobbigt så vi får ändra oss och byta resmål. Till något rimligt och närliggande.
Kram till er alla
Skicka en kommentar