Klippt och fikat

Innan hårklippningen

Idag var en fin dag. Solen sken och vi hade gäster. En hel liten familj på fika. Och det var inte igår. En liten Ragna på sjumånader som Majken och Ester var nyfikna på och så hennes två storasystrar. Min man bakade bullar som förr i tiden. Länge var det bara han, jag trodde inte att jag kunde. Och jag bakade kolakakor och degen var så god. Hade glömt hur god en småkaksdeg kan vara med riktigt smöööör. Men när dom kom brände jag en plåt, så ovan är jag med gäster.

Innan dom kom dammsög vi övervåningen. Kan ha varit första gången sen vi flyttade in. Allt har handlat om abstrakta, men förstås samtidigt väldigt konkreta saker, som att packa upp kartonger på sista tiden. Det är bara det att alla kartonger innehåller allt. En pusselbit, några gamla vykort, en gardin, två tavlor, fem viktiga papper, en vulkan som Ella gjort i skolan och som är jätte fin, några garnnystan, 8 soffben, en tapetrulle som jag glömt att vi hade. Så där håller det på i all oändlighet. Och då säger han som är pappa till alla barnen att vi slänger allt. Vi måste slänga. Vi kan inte ha kvar allt det här. Och jag blir sentimental och gör en pärm med plastfickor där alla vykort från mina bortgångna fastrar är till exempel.

Och Majken och Ester har blivit klippta. Esters hockeyfrilla är ett minne blott, men ett väldigt vackert minne och Majken har fått en liten lugg.