tisdag 28 februari 2012

En dag i februari

Vilken vacker dag. Jag har hunnit jobba, promenera, äta lunch med min man, varit på utvecklingssamtal, lagat middag, gosat med Majken och Ester och sprungit. Puh vad mycket tid den här träningen tar. Nu har jag stannat på drygt 69 kilo. Nu kan det gärna få hända lite för jag tränar mer än någonsin och äter bra. Jag kan inte göra så mycket mer. Sluta äta tänker jag inte göra.Halvtid kan jag jobba om jag ska träna så här mycket och hinna med allt annat.

Idag har jag funderat över att jag är ganska feg av mig. Ibland borde man säga till, som när någon säger att man måste visa vem som bestämmer. Alltså i skolan måste man det, enligt den här pedagogen. Jag har ju gått Jesper Juul-kurs nu och tror inte alls att man måste visa vem som bestämmer, fast det trodde jag inte innan heller. Även om jag inte alltid lever som jag lär.

2 kommentarer:

Lena R sa...

Åh vad inspirerad jag blir av att du tränar Maria. Jag ska försöka ta tag i min vikt (igen).

För många år sedan använde jag mig av Viktväktarna för att gå ner i vikt. Där fick vi lära oss att man ibland under viktminskningen stannar av. Man ska då inte förledas att tro att inget händer. Viktminskning sker i steg där man först går ner x antal kilo. Sedan drar huden ihop sig och under tiden händer inget att glädjas åt på viktfronten. Om man förutom att väga sig också mäter sig med måttband varje vecka kan man märka att midjemåttet minskar trots att vikten står stilla.

Keep up the good work :-D

Maria sa...

Hej Lena
Tack för din uppmuntran, det var bra att höra att den kan stanna av. Jag tror jag ska väga mig lite mer sällan och använda måttbandet. Vad roligt att jag kan inspirera.Om jag kan komma igång att träna då kan alla, höll jag på att säga. Men det är lite så för jag ger upp så lätt, men nu ska jag inte det.Kram