hela helgen. Jag, Ernst och Signe har varit på Umefolk fredag och lördag. Det finns en värld utanför hemmet, även på fredagar och lördagar, det hade jag glömt. Vi har lyssnat på Ale Möller, Lena Willemark, Kate in the Kettle, Hoven Droven och några till. Bäst var förstås på fredag när 200 personer, bland annat Ernst och Signe, uppträdde för ungefär 800 personer. Några tårar trillade.
Igår var vi hemma efter 12. Nu är jag rätt så trött kan jag säga och Bengt jobbar. Så där, känns det. Jag köpte ingen kaka på festivalen, men vi åt popcorn. Undrar hur nyttigt det är? Inte så onyttigt, tror jag. Nu är jag en sån där kvinna som säger nej till fikabröd. En sån ville jag ju inte bli. Fast egentligen är det väl så att jag får säga ja ibland, men inte så ofta.
Jag förstår varför jag är hemma så mycket, tänkte jag på när jag åkte hem igår. Det är lite jobbigt att sätta sig i en kall bil, skrapa rutorna och åka hem. Vi såg lite människor på stan, gå runt i för lite kläder och Ernst och Signe tyckte inte att det var så bra att dom var ute så sent, ensamma. Och då tänker ju jag på dom om några år, vad jag vill att vi alltid kan hämta dom överallt. Inte gå ensamma i tunnstrumpbyxor på vintern ute på natten. Fast det har man ju gjort själv förstås, tyvärr
2 kommentarer:
Ja, usch! Jag tror jag kommer att dö av oro då barnen ska ut och dra runt på stan. Jag är orolig redan nu, att det ska hända något. Hur orolig kommer jag inte vara då när det risken är betydligt större att något verkligen händer? Skulle nästan vara skönt om barnen blev frälsta och absolut inte ville ut på partaj.
Ja frälsta skulle ju vara bra om dom blev. På stan på nätterna är rena skräckscenariot för mig. Kommer inte att sova en blund.
Skicka en kommentar