Om igår och idag

Ernst hade bandydag

Ester som höll på att bli sjuk

Solen sken så vackert igår. Vinterns vackraste dag.

Imorgon fyller hon 13 år.

Helgens sortering. Jag sa ju att den var ganska omfattande.

Jag mår risigt. Tre barn hemma idag och jag. Jag skulle jobba kväll och tänkte att det går nog, men tillslut insåg jag att jag inte ska åka och jobba med feber. Det är bara det att man krånglar till det så väldigt när man inte kan jobba kväll för dom andra. Jag som har varit så lite sjuk ända sen Majken och Ester föddes, men nu det ena efter det andra. Är det åldern? Jag tycker Ester är piggare idag i allafall.

Från supermänniska till vissen

Efter att ha varit som någon slags supermänniska, för att vara jag. Det betyder i mitt fall att jag har städat mer än normalt och sorterat allt möjligt i två dagar, promenerat tisdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, bakat bröd och en besynnerlig rulltårta idag. Ska inte förresten rulltårta vara lätt att bak? Sägs det inte så? Jag tycker att det är jätte svårt. Den blev bränd och platt. Jag har nog, när jag tänker efter, alltid misslyckats med rulltårta. Tvättat 10 maskiner på två dagar, lagat fisksoppa, hängt upp gardiner och sett en bandymatch.

Ja efter allt det här så känner jag mig sjuk. Så där som när det håller på att smyga sig på, pirr i kroppen (inte glädjepirr), trött, kittel i halsen, nysningar och helt matt. Jag vill inte så klart, för det vill man ju aldrig när man har barn att ta hand om. Ester fick feber idag, Joen är så gott som frisk och Signe är friskare men inte frisk. Vi får se hur morgondagen ska bli med fiolspelning och kvällsjobb. Inget jag längtar efter just nu.

Sortering pågår

Jag är helt upptagen av att sortera idag. Jag har sorterat alla kläder i förrådet och alla högar som bara blivit liggande. Tre sopsäckar som ska till Emmaus, tre säckar med sånt som ska slängas och en loppislåda (fast vi bokar ju aldrig något bord). Och så är kläderna här hemma nu sorterade efter storlek och fint nerstoppade i lådor. Så har jag grinat när jag skulle sortera bäbiskläder så jag sparade allt. Jag vägrar att inse att bäbistiden är över. förtränger det så gott det går även om min man står bredvid och pratar om barnbarn, kören och annat han ser framemot.

Annars är det sjukdomstider här. Signe är sjuk och Joen har varit sjuk halva veckan. Och jag ska fortsätta sortera nu.

En annorlunda dag

Jag hade en ovanlig dag igår. Min lediga dag förvandlades till en dag jag skulle gå på ett möte. Mötet var kort och jag hade tre timmar tills jag skulle hämta flickorna för att gå på badhuset. Jag gick runt på stan, till Åhlens, Indiska, biblioteket och Hemslöjden. Köpte fyra knoppar till Ernst skåp i hans rum och sen inget mer. Sen gick jag på en vegetarisk restaurang som jag gillar, men som jag brukar hinna besöka en gång per år ungefär. Skulle läsa min bok där, men det gick inte. Det var så mycket folk så jag blev mest ofokuserad.

Till slut visste jag inte vad jag skulle göra mer så då promenerade jag till dagis. Fröknarna fick väcka Majken och Ester och 40 minuter tog det att få på dom kläderna. Dom var så trötta. Jag fick prova alla möjliga sätt för att klä på dom och vi lyckades väcka några sovande kompisar. Och så kom jag ihåg att dom har sagt att man nog inte ska komma och hämta mellan 12 och ett, så då skämdes jag lite. Sen på badhuset var det jätte lite folk, en skolklass i stora bassängen och kanske fem barn i minsta bassängen där vi höll till. En rätt så skön stund. Så bra att kunna göra saker när inte alla andra kan. Men ibland när jag gör saker med småflickorna kan jag längta lite efter dom stora. Att ha med dom som man alltid hade för några år sedan. Ernst sa det, när jag kom hem, att han också vill följa med. Så nästa gång får det kanske bli när han och Signe slutar skolan, dom har ju inga superlånga dagar.

Ingen intressant dag för någon annan, men en väldigt annorlunda dag för mig.

Trött människa

Jag sover så dåligt när jag jobbar kväll och det gör jag på måndag och så klarar jag tisdagen, men så kommer onsdag. På onsdagar, oftast, har jag huvudvärk och grinar åt alla motgångar. Så har mina onsdagar börjat se ut, i alla fall dom första timmarna, så där mellan sju och tio. När jag satt där i bilen, sen, uppgiven och misslyckad efter en dust i dagishallen med två flickor som inte ville ta på sig hjälmar eller reflexvästar, så glömde jag sätta på radion. Men så kom jag på det, vad tyst det är och satte på den och så pratade dom om sömn. Precis det som jag satt och tänkte på. Jag orkar inte riktigt just nu i mitt liv sova så dåligt en vardagnatt. Jag räcker inte till då. Dom pratade om insomningstabletter och jag tänkte att nä inte tabletter, fast det kanske inte är fel, fast jag vill ändå inte. Så pratade sömnexperten att om man börjar älta eller oroa sig så ska man direkt slå bort dom tankarna och byta ut dom mot något man tycker om. Jag vet inte om jag ältar heller,jag är liksom inte trött, fast inte pigg heller.

Just nu skulle jag vilja jobba fyra vardagar mellan nio och två, vore helt perfekt just nu.

Helgen gick för fort

Vi hann storhandla och ha kalas och sen var den helgen över. Så känns det.

Jag blev ledsen igår. Det visar sig att Ernst inte kan ta sig till sina träningar, varken på måndagar eller torsdagar. Jag jobbar på måndagar och eftersom jag och min man löser av varandra vid halv fyra tiden så måste jag ta bilen, annars hinner jag inte till jobbet. På torsdagar är jag i stallet med storflickorna. Jag börjar inse vissa omöjligheter, som att jobba kväll. Går det egentligen? Måste jag söka mig ett annat jobb? Det är så himla orättvist mot honom att han inte ska kunna ta sig till sina träningar. Samåkning funkar ibland, men nu på slutet har det funkat riktigt dåligt. Som bandyn, som han gillar så mycket, där har han ingen kompis, jo en, men han hoppar över träningarna så ofta. Tänk alla dom där som har olika släktingar som kan rycka ut när det krisar i vardagen. Men det har inte vi och då kanske jag verkligen måste fundera på mitt jobb. Fast det finns ju inte ett enda bibliotekariejobb ute i den här stan. En till bil är ju inte heller att tänka på för vi har ju lite för mycket kostnader redan nu.

Jag blir faktiskt helt uppriktigt lite ledsen över den här situationen.

Fryser

gör vi. Vi sitter med mössor, filtar, tjocktröjor. Och vi fryser. Städdag heter den här dagen och det är jag ju inte bäst på. Mest behöver jag sortera bland urvuxna kläder. Det tycker jag är jobbigt och vemodigt.

Sen funderar jag på vad som finns i vissa påslakan som aldrig blir mjuka hur mycket man än tvättar dom. Som någon stärkelse, säkert någon giftig sådan. Jag tror att vi får sortera bort hårda påslakan också. Nu när vi ändå ska sortera.

Imorgon ska Signe ha kalas på badhuset här runt hörnet med en av sina två bästisar. Vad länge sen vi var på badhuset. Majken och Ester har längtat dit. Men nu i kylan känns det nästan omöjligt att bada.

Vuxen nu

Man vet att man är vuxen när man tänker att oj vad jobbig elräkning vi kommer att få nu när det är så kallt. Jag drack ett glas vin ikväll och jag är absolut inte van vid det så jag bara somnade. Nu har jag vaknat igen fast nu är det ju dags att sova. För nu har jag blivit så vuxen att jag vet att jag måste sova. Eller det har jag vetat sen jag fick mitt första barn. Väldigt få sena kvällar har det blivit under dom här 14 åren. Eller jo, så där på sommaren, när barnen vänder på dygnet, då kan jag vara uppe sent.

Den här dagen har varit intensiv. Jag jobbar mycket på fredagar och sen hämtar jag flickorna och idag var vi tvungna att åka till ett bibliotek och hämta några böcker. Vi kom hem klockan fem. Middagen var klar halv sju och sen tittade vi på På spåret och Majken och Ester var så mysiga. Vill vara nära hela tiden. Och jag blev så där överväldigad av kärlek. Att vi fick dom. Dom var verkligen helt nödvändiga för oss.

Sista

kursdagen var ikväll. Vilken bra kurs och vilka bra ledare. Avslutningsorden var: Lycka till med det dialogbaserade föräldraskapet.

Men nu är jag bara så trött. Och ingen, jo några kommenterar här, men dom flesta inte. Just nu känns det lite som en envägskommunikation. Fast det är det väl också, det är ju bara jag som tycker och skriver om mig och mitt, mitt, mitt. Och jag förstår, jag är själv inte alls bra på att kommentera, eller ens svara på kommentarerna. Så jag tar tillbaka klagomålet, är glad att någon läser här.

Jag har igår bestämt mig fär att vardagsmotionera mera. Är trött på mina extrakilon faktiskt. Jag måste gå mer och åka bil mindre. Ett jobb närmare där jag bor skulle ju egentligen vara toppen, men nu ligger ju min arbetsplats två mil bort så då måste jag göra det bästa av det. Vad det nu är. Igår gick jag och hämtade flickorna med pulkan från dagis, två timmar tog det, två timmar. Men skönt efteråt var det. Dom sitter två minuter och går 10 minuter. När vi hade två kilometer kvar hem sa Ester - Jag ser inte vårat hus. Nä det är en bit kvar, svarade jag. Igår när jag sniffade på hennes kind sa hon-Tycker du om mig? Mm jag tycker om dig, svarade jag.

En stund för mig själv

En stund för mig själv efter jobbet. Så skönt. En gång i veckan har jag en stund för mig själv nästan utan måsten. Eller jag måste ju äta, jag har ringt försäkringskassan och betalat en räkning jag glömt. Lite sånt. Mitt jobb är så intensivt vissa dagar, eller egentligen dom dagar jag är på jobbet. När man jobbar deltid så gör man mer än man egentligen hinner. Så blir det ju.

Önskar att heltid när man har barn som bor hemma, eller i alla fall barn under en viss ålder, skulle vara 6 timmar per dag, då skulle det inte försvinna så mycket pengar om man gick ner i tid. Jag blir ganska provocerad när politiker, senast statsministern Fredrik, pratar om att det och det kan ju hindra kvinnor från att inte jobba heltid så så kan man inte göra. Nu har jag inte något konkret exempel i huvudet på vad det är som kan hindra kvinnan, enligt honom, från att jobba heltid, men i alla fall när ska den där retoriken ändras? När ska man börja prata om att kvinnor och män med barn borde jobba deltid. Det är att föredra och då måste vi ge alla ekonomiska förutsättningar att göra det. Punkt. Då skulle man sätta barnen i centrum, som man ju ska, eller?

Jag läste det Underbara Clara skrev häromdagen och kan bara hålla med jätte mycket. Läs gärna. Jag orkar inte länka, men alla hittar nog dit. Jag tror inlägget skrevs igår. Om den här debatten som var ett tag om att det blir nästan synd om föräldrar som inte kan hämta barnen vid tre, man blir uthängd. Jag förstår att inte alla människor kan hämta barnen vid tre. Verkligen. Men det är det där perspektivet jag tycker är så snett, "synd om föräldrarna- perspektivet". Om vi bestämde, och politikerna bestämde, då skulle man kanske kunna ge alla människor, också ensamstående med barn, möjlighet att kunna jobba deltid när barnen är små.

Men som sagt hon skriver mycket bättre om det här så läs om ni är intresserade.

Japp

nu är biblioteket invigt på riktigt. 1000 besökare på tre timmar. Jag hade velat gömma mig bakom en bokhylla. Det var liksom för många där. Var skulle man börja någonstans, hos den, den eller den? Pikétröjan, som alla som jobbade i huset skulle ha, kunde jag inte ha. Möta tusen personer i något som inte är jag gick bara inte.

Nu har vi en konstig kväll här med tre barn på vift och två av dom ska sova borta. Fatta, konstigt! Jag som skulle rensa den här helgen, men inte går det när jag har varit borta så många timmar. Kanske vi tar bort julsakerna den här helgen i alla fall.

Jobb

för andra helgen i rad. Förra helgen för vi har börjat ha söndagsöppet och det var min söndag och idag för vi har invigning av hela nya huset där också biblioteket ingår. Igår åkte Signe iväg med en kompis familj till deras stuga för att åka slalom, bada bastu och ha det bra. För några år sedan hade jag oroat ihjäl mig för bilresan, men nu vågar jag lite mer.

Igår när jag kom hem från jobbet hade Ella städat hela köket. Hon som avskyr att städa. En dag när jag kom hem i veckan var köket helt upp och ner och den dagen hade Joen varit ledig hela dagen och ändå hade han inte tagit undan frukostresterna. Trött och slut som jag var, blev det bara för mycket för mig. Joen blev sårad och kränkt, för jag hade ju inte bett honom, utan bara utgått från att han skulle förstå, att det gör man när man är 14 år och ledig hela dagen. Men kanske var det den där händelsen som gjorde att Ella hade gjort så fint igår.

Min Jesper Juul- kurs väcker mycket tankar. En av ledarna sa, när jag berättade om vad som hänt när jag kom hem och blev så arg, att dom hade bestämt hemma hos henne att den som kommer hem först efter skolan plockar ur och i maskinen och gör fint på bänkar och bord i köket. Man får vara ganska tydlig och konkret och faktiskt vara som en slags arbetsledare och inte tro att dom ska förstå, bara så där, vad som behöver göras. Det tyckte jag lät väldigt klokt.

God natt

Jag har haft en fin och bra dag kryddad med en jobbig huvudvärk, sån där man blir illamående av. Jag har varit hemma med småflickorna och träffat en ny, fin bäbis på öppna förskolan. Den familjens femte barn, bara en sån sak. Jag tänkte att jag vill också ha en liten till. Jag tänkte på det där programmet, Barn till varje pris, när kvinnan från Umeå sa att ingen kan säga hur många barn man ska ha eller ska vilja ha. För nu sa en man till den här nyblivna kvinnan att nu räcker det väl för nu hade hon ju fått en flicka efter fyra pojkar och en annan pappa sa jag som tycker det är nog att laga mat till två barn. Och jag sa inget om hur många barn jag har för jag vill inte prata om det på det viset. Har lessnat på det. Ingen vill vara dum, men jag tycker många ganska vanliga kommentarer låter ganska smådumma. Det är ju inte en gång man fått höra liknande. Och ändå vill sällan någon vara dum, men det där normen, det där om hur det ska vara, styr människans beteende ganska mycket.

Jag tänker om man ska svara med samma mynt, vad skulle man säga då? Som gud vad jobbigt att laga mat till bara två barn, en massa rester, jättejobbigt ju och ingen motion i mataffärena för man behöver ju handla så lite och gud så lite tvätt och alldeles för mycket tid att sitta i soffan. Eller vad skulle man säga?

Gick bra

Det gick jätte bra att gå hem med pulkan förutom att Majken blev kall i ansiktet. Så skönt med en promenad. Jag har ju inte motionerat sen jag blev sjuk för lite mer än en vecka sedan. Jag tror verkligen att jag behövde det.

Nu har vi ätit Cowboysoppa och bakat muffins. Igen, jag vet. Men allt jag, eller vi, gör från grunden känns bra fast det är onyttigt. Usch snart ska jag på 40-årskontroll, hon kommer kanske inte att hålla med om just det.

Jag tänkte när jag gick med pulkan idag att människan är på ett sätt, åtminstone på ett sätt, rätt primitiv. När männsikan cyklar så är alla bilar och gångare i vägen, när människan åker bil är alla cyklister och gångare i vägen. Jag såg idag hur irriterade en del blev på oss som gick på trottoaren som också är en cykelbana. Ibland satt dom i pulkan då var vi ganska lite i vägen, men så ville dom gå, ibland båda, ibland en, då var vi mycket i vägen.

Den där uppskattningen

Det är sällan som man känner sig så där superuppskattad på jobbet. Idag gjorde jag det. Barnen, fröknarna gav mig den där uppskattningen som man ju känner ibland mer eller mindre tydligt. Men idag till och med sa dom det. Och jag blev riktigt glad. Jag behövde det. Och jag ska bli bättre på att ge den till andra, uppskattningen.

Bland annat berättade jag Prinsessan på ärten, världens kortaste saga, så därför ändrar jag den för varje gång jag berättar. Då får jag mycket roligare, men kanske barnen också.

Nu har jag slutat föridag så nu skajag förbereda middagen och försöka mig på företaget att dra hem Majken och Ester i pulka från dagis. Vårt dagis ligger rätt långt bort. Vi får se hur det går.