Barnboksblogg - tips, tips, tips

Vill bara tipsa om en barnboksblogg som Karna Nyström, http://karna7.wordpress.com/, har. Hon är bibliotekarie och bokpratar för barn på ett oerhört inspirerande sätt. Gå in och läs hennes tankar om olika böcker som hon har läst. Man blir hur lässugen som helst. Hon var här och föreläste en dag och jag blev bara så uppfylld av hennes idéer och hennes sätt att prata om böcker. Och så älskar hon gamla hus och har fyra barn och flera djur och det kändes bekant på något vis.

Förresten hur får jag den där adressen klickbar. Varför kan jag ingenting? En dum fråga, men den måste ställas nu, hur gör man för att skriva bara namnet på bloggen och kunna klicka på det och hamna på den sidan? Det här borde jag redan veta förstås.

Besvikelse

Ja det är fredag och om två veckor semester för mig. Jag ska vara ledig sju veckor i sommar. Det känns hisnande men så skönt. Fast jag delar upp det i två omgångar, men ändå så känns det bra.

Igår fyllde jag år och jag hade inte tänkt berätta det, men jag bara måste, min man glömde bort det. Det kom inga barn och sjöng för mig och gav mig fina teckningar. Inte trodde jag att jag skulle bli så förfärligt ledsen över att bli bortglömd, men det blev jag. Han kom på det efter kanske en halvtimme när jag tyst petat i mig min havregrynsgröt, men då var det lite försent. Barnen var så besvikna och min yngsta dotter som älskar att ge bort små gulliga teckningar tyckte att det var ofattbart. På dagis hade de berättat om denna traumatiska morgon för alla barn och fröknar.

Som kompensation skickade han blommor till jobbet, det har aldrig hänt förut och mina arbetskompisar tyckte att det kändes som en film. Och till middagen lagade han pastasås med kräftstjärtar, men just när vi skulle sätta oss och äta berättade han en tråkig grej för min äldsta dotter så hon blev jätte besviken och grät hela måltiden högt, högt så det nästan var omöjligt att sitta kvar.

Nu har jag bestämt att den här kvällen ska bli myyysig. Jag ska äta köpt Princesstårta hela kvällen och alla ska vara jätte snälla och glada och jag ska inte bli jätte trött, inte ikväll.

Och

så ids jag inte gå och lägga mig heller. Jag är jätte pigg vid den här tiden på dygnet för tillfället och jätte trött på jobbet, stirrar bara hålögt på min omgivning fram till klockan 15 för då börjar jag piggna till. Det här håller inte i längden.

Nästa år tror jag att jag tar ledigt en vecka maj.

Tokig vecka

Det här är en helt tokig vecka så jag hinner inte skriva något alls. Kvällsjobb, simskola fyra gånger, fotbollsträning, picknick med dotterns klass, vårrus för mig, ridning för dottern, matsäck att ta med sig till skolan till sonen varje dag eftersom de har naturvecka och till dottern två gånger, redovisning av temaveckan i morgonkväll på sonens skola, fiollektion för tvillingarna, körinspelning för mannen och på fredag åker också mannen till Stockholm för att springa maraton.

Ja det var allt som jag kommer ihåg i varje fall. Vi har inte ätit en riktig middag på två dagar här i hemmahuset. Och jag är präktig, jag inser det, för jag tycker inte att en varmkorv är en middag eller yoghurt med köttbullsmackor som vi proppat i oss de sista dagarna. Och allt köpt och tillverkat på fabrik och fullt med sådana där e-nummer eller nåt.

Men jag tror vi kommer igen och blir oss själva alldeles snart.

Inte ett skarpt kort så långt ögat når

När jag tänker efter så är det ju ganska roligt att jag inte kan ta ett enda skarpt kort. Och ändå får ni se dem.

Först mitt allra finaste loppisfynd på år och dar eftersom jag numera går väldigt sällan, typ aldrig.




Sedan en av de två som måste hitta ett hem i juli när förstås hela Sverige åker på semester och inte alls vill skaffa en ny familjemedlem. Men jag lovar att det är värt att stanna hemma...

Morsdag

Morsdag med kaffe och rostade mackor på sängen. Två små hemmålade blomkrukor med små, små sådana där som ska bli oranga. Äsch jag har tappat namnet på blomman. Och lite springkläder av min man som kanske tycker att jag borde vara lite piffigare i joggningspåret. Eller han ville nog bara vara snäll.

En dotter sover borta och jag börjar väl vänja mig fast jag helst vill ha dem hemma alltid. Men det får jag inte så då försöker jag vänja mig.

Melodifestivalen var alldeles för lång så jag fick gå och lägga mig. Gillade mest alla låtar som inte lät så mycket, typ Frankrike, Israel, Portugal, Bosnien Herzegovina och Norge tror jag.

Och så läser jag Bitterfittan till min bokcirkel idag och jag har inte riktigt tidigare haft lust att läsa den. Vet egentligen inte varför. När man jobbar på bibliotek och alla plötsligt till exempel vill läsa Stig Larsson så känns det som att man själv har läst honom 100 gånger fast man inte har det. Lite så har jag känt med Bitterfittan men nu tvingades jag läsa den och det är ju nästan bra.

En del ljud

står jag inte ut med. Jag slutade att lyssna på musik när jag fick barn, förutom barnmusik som Jojje Wadenius Goda Goda och liknande. Jag stod inte ut med musik, det skar i öronen. Men nu har jag börjat lyssna igen när jag åker bil och det är ju kul ju och bra och behagligt.

Men ljudet av Nintendo Wii när det står i något slags viloläge blir jag helt galen av. Det senaste tekniska tilllskottet i vår familj. Det riktigt kryper i kroppen av obehag för det är några toner som går omochomigen.

Andra ljud som jag hör nu som kan vara jobbiga och som jag helst är utan är ljudet av typ gräsklippare och sån där " klippa högt gräs- maskin". Det behövs ju inte här heller i våra små trädgårdar, en gräsklippare utan motor eller elgräsklippare är ju så mycket skönare för öronen.

Andra ljud som har varit flitigt förekommande här hemma de sista dagarna är: Neeej jag vill inte, av yngste sonen E när han vill något annat än vi och det vill han ganska ofta just nu.

Mellan liv och död

Veckorna är fullproppade nu, ända till skolan slutar tror jag. Idag har jag, till exempel, förutom jobbat en stund, lyssnat på min äldsta son J som har spelat piano på stan och mitt hjärta dunkade snabbt och jag blev rörd. Hur stolt kan man bli när sonen sitter och spelar Diana på ett piano inne i en galleria?

Hur stolt som helst. Jag tittade också på de andra 39 barnen som spelade, jag lovar, men mest tittade jag på mitt eget. Det som är roligast av allt är att han tycker att det är kul att spela igen, efter att ha haft en lång svacka hela terminen tror jag. Han fick två roliga låtar i läxa i rad och då blev det kul igen och han sätter sig helt frivilligt och spelar.

Mitt i, bland alla spelande barn, precis bredvid oss så ramlade plötsligt en äldre herre bakåt och det såg riktigt otäckt ut. Han försvann nog helt för några ögonblick, han verkade inte ha någon puls sa min man som hjälpte till att ta hand om honom. Jag kunde iallafall tänka så klart så jag ringde ambulansen och under den tiden hade han vaknat igen, men mådde väldigt dåligt. Det kändes som en lång stund innan ambulansen kom, men det var marknad i stan och hela gågatan var belamrad av marknadsstånd så jag förstår att det måste ha varit svårt att ta sig fram. Men man vill att de ska vara där direkt.

Det blev väldiga kontraster mellan alla spelande barn och mannen som plötsligt blev sjuk. Och många av barnen som var där blev oroliga, men klarade det ändå bra. Och jag bara hoppas att mannen som säkert var där för att lyssna på sitt barnbarn klarade sig.

Försöker lite

Jag har inte haft lust och tid att skriva på flera dagar.
För lust måste jag ha annars är det ju ingen mening.

Men nu försöker jag hitta lite lust.

Prövar lite.

Känner efter lite.

Springa

Jag har sprungit på löpband idag och det är jobbigt, tråkigt och varmt men oerhört tillfredsställande när man klarat av det. Att det gick den här gången också och att jag sprang så långt jag hade tänkt gör mig jätte glad så här efteråt. Ute så springer jag tills jag kommer hem igen och jag skulle aldrig kunna tänka mig att börja gå för att det är för jobbigt.

Men på ett sådant där band så finns det ju inget mål, mer än i mitt huvud förstås, så egentligen kan jag börja gå när som helst. Förra vintern när jag sprang mycket inomhus hade jag stora problem med det, plötsligt hade jag bara stannat och börjat gå. Jag förstod nästan inte själv hur det hade gått till, vilken makt som styrde över mig och sa till mig att sluta springa.

Men nu springer jag väldigt sällan inomhus, men någon gång ibland kan jag göra det för att öva mitt huvud att inte ge upp. För helst vill jag inte springa alls och det är den helt sanna versionen. Varje gång jag ska ta på mig springkläder får jag kämpa med mig själv jätte mycket. Ibland tar det en timme att ta på sig t-shirt, shorts och gympaskor...

Fiol och konsert

Igår var jag och mina tvillingar på musikläger hela dagen och det var helt otroligt roligt. De övade så klart fiol, men i väldigt lagom dos och de hade ett pass med rytmik som var hel kul. Klockan 3 var det konsert med alla Suzukielever, från de minsta till tonåringar.

E och S stod längst fram med sin kompisar från sin fiolgrupp, de är de allra yngsta. S som är ganska så blyg vågade stå där framme fast hela aulan var full av folk. E låg plötsligt på golvet, så man bra såg hans stora lockiga hår. Vi frågade efteråt vad han gjorde och då berättade han att han såg att golvet rörde sig när några stampade i golvet och det ville han undersöka lite närmare. Det som är så häftigt för de här yngsta är att det låter så bra när de spelar många tillsammans, för när de själv övar hör de ju att det låter lite konstigt ibland, men alla tillsammans låter hur bra som helst. Mäktigt.

I natt ville sonen komma hem från ett övernattningskalas, det brukar han inte, men han är helt slut nu av allt som händer hela tiden. Det var ett likadant kalas förra helgen och det är fotbollsmatcher, fågelskådningar och sena kvällar så jag tror att han tog slut i natt. Nu ligger han fortfarande och snusar och ser så nöjd ut i hemmahuset.

Flyga eller stå pall ....

Jag hade en så dålig dag igår. Det började på jobbet, en känsla av osäkerhet kom till mig. Det var olika små saker som ledde till det som jag inte har lust att gå in på, men det hade börjat flera dagar innan. När jag kom hem märkte jag att jag bara tänkte på jobbet och hur jag kände mig misslyckad. Gör jag någonting bra? Gör jag tillräckligt? Vad ska jag göra? Jag måste nog göra något helt annat.

Jag är en väldigt praktisk person som har jag upptäckt inte alls tycker om att planera och fundera, vilket också innebär att det jag gör sällan blir så perfekt, men jag får iallafall en del gjort. Jag har någon rastlöshet i mig som gör att jag kan bli alldeles tokig om jag måste tänka och fundera på saker för mycket. Men samtidigt, blir det jag gör tillräckligt bra?

Så gick jag in och kollade mina mejl och då var det ett där som jag svarade på i lite snäsig ton och det brukar inte jag. Så fick jag så dååligt samvete. Tänkte på det hela kvällen, jag hade använt ett "ju" för mycket i brevet. Ska aldrig skicka iväg ett mejl när jag känner mig så eländig som jag kände mig igår. Inte låta någon annan person får ta på sig något som den inte ska ha.

Jag vill vara snäll och om jag inte är det så tycket jag inte alls om mig själv, men samtidigt märker jag hur påverkad jag blir av allt omkring mig hela tiden. Kommentarer (inte kommentarerna som jag får här för de är ju bara otroligt uppmuntrande och snälla) och annat som får mig ur balans. Jag måste bli lite enklare och inte fundera över saker så mycket. Jag vill bara stå här stadigt hur mycket det än stormar, men än är jag verkligen inte där.

Sur, surare, surast

Det går inte att säga vem som var surast den här morgonen. Vad var det som gick snett?

Jag fryyyyser (6-åringen)

Min cykel är inte lika fin som Astrids (9-åringen)

Inte sjunga vid frukostbordet. (pappan) Nioåringen sjunger en helt egen version av Caramia

Jag har ont i magen, halsen, näsan och det är för myckset smör på mackan (tioåringen)

Inte prata så högt på morgonen jag behöver lugn och ro (mamman)

En är glad för han har tappat en tand och har världens finaste glugg i munnen. Men man kan ju inte tappa tänder varje morgonen så lite sur måste man väl få vara.

Pengar

Oj vad allt kostar pengar, blev bara så less på alla utgifter. Nu har vi betalat lite extra utgifter den här månaden, men å andra sidan är det alltid några sådana utgifter varje månad. Den här månaden var det utgifter kring en Sverigeresa i sommar och barnen och vi har gemensamt betalat ett Nintendo Wii och så behövde äldsta dottern en ny cykel och så fick sonen efter en hel del diskussioner lov att gå på ett fotbollsläger här i stan i sommar som var dyrt.

Och anledningen till att han faktiskt tillslut fick var att han så gärna vill åka utomlands, styrkt i tron att alla andra gör det. Men vi har aldrig gjort det och jag vet inte om vi kommer att göra det heller. Vi har inte ekonomin i dagsläget och jag måste erkänna att viljan inte heller riktigt finns hos mig. Jo kanske en resa med tåg någongång i framtiden när alla mina barn är lite större. Så det blev fotbollslägret.

Vi har aldrig köpt en helt ny cykel, men när vi tittade på Blocket så hittade vi ingenting så jag trodde att vi var tvungna att köpa en ny för första gången. Men tillslut hittade vi en jätte fin cykel åt henne på annons och det kändes bra att fortsätta som vi börjat, med att köpa begagnat.

Men ändå dessa utgifter med hus, bil, idrottsaktiviteter, försäkringar, telefoner, läger, TV och allt jag inte kommer på just nu, det är ju helt tokigt.

Men det är väl så att vi måste tänka mycket mer på vad vi lägger pengar på för jag vill verkligen att vi forsätter att jobba deltid många år till.

Så några väldigt bra tips att slösa mindre pengar är välkomna

Länge sedan

Det var så länge sedan jag vaknade i en alldeles blöt säng, men i morse hände det. Det var någon som sov djupt och nog hade glömt att gå på toa innan hon gick och la sig. Som tur var var det bara hon och jag i sängen så jag slet upp lakanet, gick och la mig i soffan och skickade tillbaka dottern till hennes egen säng.

Efter stund kom hon tillbaka för det visade sig att i hennes säng låg ju pappan. Pappan gick ner i källaren och la sig, dottern i sin säng och jag skulle ligga i soffan. Oj vad ljust det var halv 5 och vad kattungarna härjade. De lekte något precis nedanför mitt huvud och jag lyfte bort dem, men de kom tillbaka, hela tiden.

Jag skulle ju ändå upp halv 6 för att sätta ihop tårtan för min man fyller år idag så det gjorde väl inte så mycket, antar jag.

Och tror ni att jag kom ihåg att fråga om hon hade kissat innan hon gick och la sig? Nä, det gjorde jag inte.