fredag 23 maj 2008

Mellan liv och död

Veckorna är fullproppade nu, ända till skolan slutar tror jag. Idag har jag, till exempel, förutom jobbat en stund, lyssnat på min äldsta son J som har spelat piano på stan och mitt hjärta dunkade snabbt och jag blev rörd. Hur stolt kan man bli när sonen sitter och spelar Diana på ett piano inne i en galleria?

Hur stolt som helst. Jag tittade också på de andra 39 barnen som spelade, jag lovar, men mest tittade jag på mitt eget. Det som är roligast av allt är att han tycker att det är kul att spela igen, efter att ha haft en lång svacka hela terminen tror jag. Han fick två roliga låtar i läxa i rad och då blev det kul igen och han sätter sig helt frivilligt och spelar.

Mitt i, bland alla spelande barn, precis bredvid oss så ramlade plötsligt en äldre herre bakåt och det såg riktigt otäckt ut. Han försvann nog helt för några ögonblick, han verkade inte ha någon puls sa min man som hjälpte till att ta hand om honom. Jag kunde iallafall tänka så klart så jag ringde ambulansen och under den tiden hade han vaknat igen, men mådde väldigt dåligt. Det kändes som en lång stund innan ambulansen kom, men det var marknad i stan och hela gågatan var belamrad av marknadsstånd så jag förstår att det måste ha varit svårt att ta sig fram. Men man vill att de ska vara där direkt.

Det blev väldiga kontraster mellan alla spelande barn och mannen som plötsligt blev sjuk. Och många av barnen som var där blev oroliga, men klarade det ändå bra. Och jag bara hoppas att mannen som säkert var där för att lyssna på sitt barnbarn klarade sig.

2 kommentarer:

Selmas småprat sa...

Oj vad bra ni klarade upp det...sånt kan ju hända när man minst anar det och varsomhelst, så då är det bra att det finns folk som ni som försöker hjälpa till! Bra gjort!

Anonym sa...

Oj, vad läskigt med mannen...

klart man blir stolt över att se sitt barn uppträda. Jag blir tårögd bara av att tänka på det. =)

Trevlig helg!