Besvikelse

Ja det är fredag och om två veckor semester för mig. Jag ska vara ledig sju veckor i sommar. Det känns hisnande men så skönt. Fast jag delar upp det i två omgångar, men ändå så känns det bra.

Igår fyllde jag år och jag hade inte tänkt berätta det, men jag bara måste, min man glömde bort det. Det kom inga barn och sjöng för mig och gav mig fina teckningar. Inte trodde jag att jag skulle bli så förfärligt ledsen över att bli bortglömd, men det blev jag. Han kom på det efter kanske en halvtimme när jag tyst petat i mig min havregrynsgröt, men då var det lite försent. Barnen var så besvikna och min yngsta dotter som älskar att ge bort små gulliga teckningar tyckte att det var ofattbart. På dagis hade de berättat om denna traumatiska morgon för alla barn och fröknar.

Som kompensation skickade han blommor till jobbet, det har aldrig hänt förut och mina arbetskompisar tyckte att det kändes som en film. Och till middagen lagade han pastasås med kräftstjärtar, men just när vi skulle sätta oss och äta berättade han en tråkig grej för min äldsta dotter så hon blev jätte besviken och grät hela måltiden högt, högt så det nästan var omöjligt att sitta kvar.

Nu har jag bestämt att den här kvällen ska bli myyysig. Jag ska äta köpt Princesstårta hela kvällen och alla ska vara jätte snälla och glada och jag ska inte bli jätte trött, inte ikväll.