Tankar

Det är ju en del saker som man inte kan skriva och när jag går och tänker på såna saker för mycket vill jag inte skriva alls. Så därför blir det så lite skrivet nu. Fast mest kanske det beror på att vi har så mycket att göra hela tiden. Kan var lite både och. Helgen har varit ganska bra, men fullständigt proppad av olika matcher, tre stycken och det räcker ju faktiskt för att man ska ha något att göra hela helgen. Så tittade jag mig omkring i mitt kaotiska hus och tänkte att vi nog faktiskt aldrig har haft det smutsigare. Så jag dammsög och det gjorde kanske lite skillnad. Och diskbänken lever ett eget liv och fyller sig med disk hela tiden.

Och idag åker äldsta sonen på en övernattning med klassen, den sista innan mellanstadietiden är slut. Vemodigt och tårfyllt känner jag inför att klassen ska splittras och fröken och skola ska bytas ut. Alla dessa förändringar.

Känner mig verkligen sorgsen idag. Och igår när middagen blev jätte sen, vid sjutiden, och jag hade blivit för hungrig och bäbisarna skrek och ville sitta på bordet blev jag så less. Inte en lugn måltid har vi haft på flera månader. Sedan skulle vi springa, jag och två av barnen och jag var full av mat och tänkte att det går aldrig, men det gick. Och när jag kom hem hade Ester somnat men Majken var vaken. Jag blev så glad att se henne. Dom där händerna och dom små tårna och den där finurliga munnen som säger mer än tusen ord fast hon egentligen kanske bara säger två.

Så nu vet jag att jag ska ta små pauser från dom där underbara ibland för att orka. En halvtimme och jag var stark igen.