Helgen gick för fort

Vi hann storhandla och ha kalas och sen var den helgen över. Så känns det.

Jag blev ledsen igår. Det visar sig att Ernst inte kan ta sig till sina träningar, varken på måndagar eller torsdagar. Jag jobbar på måndagar och eftersom jag och min man löser av varandra vid halv fyra tiden så måste jag ta bilen, annars hinner jag inte till jobbet. På torsdagar är jag i stallet med storflickorna. Jag börjar inse vissa omöjligheter, som att jobba kväll. Går det egentligen? Måste jag söka mig ett annat jobb? Det är så himla orättvist mot honom att han inte ska kunna ta sig till sina träningar. Samåkning funkar ibland, men nu på slutet har det funkat riktigt dåligt. Som bandyn, som han gillar så mycket, där har han ingen kompis, jo en, men han hoppar över träningarna så ofta. Tänk alla dom där som har olika släktingar som kan rycka ut när det krisar i vardagen. Men det har inte vi och då kanske jag verkligen måste fundera på mitt jobb. Fast det finns ju inte ett enda bibliotekariejobb ute i den här stan. En till bil är ju inte heller att tänka på för vi har ju lite för mycket kostnader redan nu.

Jag blir faktiskt helt uppriktigt lite ledsen över den här situationen.