Krångligt

En dag på dagis blev det och nu är Ester sjuk. Rejält hostig i alla fall och jag har sovit dåligt två nätter och känner mig alldeles skakig.

Igår jobbade jag på en skola där jag är en gång i veckan. Man ska inte skriva om sitt jobb, hänga ut någon på såna här ställen. Men det jag kan säga är att det inte funkar helt bra för mig på det här stället. Igår blev det väldigt uppenbart. Med flera funkar det bra, men inte med alla. Det är speciellt att vara bibliotekarie i en lärarkår och också bara jobba fyra timmar där i veckan. Men kommer liksom inte in i gemenskapen. I natt har jag vaknat flera gånger och tänkt på jobbet, tänkt att jag inte är bra, att jag måste göra någonting annat. Jag har också tänkt på möten efter hur gårdagen blev. Även om någon inte är trevlig så måste jag försöka behålla mig själv, inte dras med, vara lite långsam, reagera lite långsamt, tänka efter. Inte tänka sen, men vad sa jag? Det här blev inte särskilt klart, men klarare än så här kan jag inte vara. Går det att jobba halvtid som jag gör? Jag hinner ju inte med allt jag borde. Jag gör det jag tycker är roligast och enklast. Riktar in mig på läslust. Jag hinner däremot inte alls med finliret.

Jag läser en bok av min mans kusin. Först kände jag mig tveksam. Det funkar inte med såna där självhjälpsböcker. Men jag har ändrat mig, kanske inte ändrat mig om den funkar för det vet jag inte än, men den är bra. Och den passar bra att läsa för mig nu i mitt liv när jag har fått problem med sömnen. Den är konkret.