lördag 14 juli 2012
Lite bättre nu
Mitt griniga humör fortsatte, men vilken befrielse när jag fick cykla från hemmet och fika med Lena. Tack för att vi gjorde det just idag. Vi satt ute och blåsten tilltog, men det gjorde inget.
Sen blev jag trevligare när jag kom hem. Lite i alla fall, men så ringde min bror och vi hade tänkt träffas några dagar, familjerna, i stugan, alltså mina föräldrars, men då blir det 40 mil i bil igen och sen 40 mil hem igen. Jag vet inte. Hur ska vi få med barnen igen. Jag känner så mycket plikt, men vad vill jag?
Jag ska fundera en dag, kanske imorgon, när jag förhoppningsvis är på ännu bättre humör. Har fått hämta småflickorna från grannen idag igen. Dom vill inte hem, inga ord hjälper, bara lyfta upp och bära iväg, en i taget. Vilka ungar, så mycket vilja. Jag älskar dom så det gör ont och jag blir helt tokig. Försökte prata lite med Majken om problemet, men insåg att det inte ledde någon vart så när jag bar hem Ester så kittlade jag henne istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja du, du har i alla fall erfarenhet av små rackare med stor vilja.. min syster var här med sin 2½-åring, och oj vad de gjorde det besvärligt för sig själva med den damen... inte blir det lättare för barnet heller, då de vuxna inte drar gränserna.pia
Skönt att läsa att någon annan har grinigt humör. Här har jag varit häxan surtant i några dagar. Blir det varje år på sommaren ungefär den här tiden. Hur mycket jag än älskar min familj, så får jag efter halva sommarledigheten spunk på att det mest är jag som tänker, fixar och städar. Mvh Maria ÖÖ
Hej
Skönt att höra att andra också har det lite jobbigt. Underligt nog en slags tröst. Kramar Maria
Skicka en kommentar