Jag ska börja på ett nytt jobb i höst. Mitt svåra, svåra beslut. Idag har jag tittat lite på min nya arbetsplats, där jag faktiskt jobbat en gång i tiden, men inte på bokbussen och det är där jag ska jobba nu. Det är rätt mycket vemod som ryms i detta, men jag gör det för att jag tror att jag behöver. Jobba närmare, cykla i vardagen, dela på hämtningar och lämningar med min man och jobba halvtid. Men sen tror jag ju att förändringar kan vara bra. Men sen kommer jag ju att sakna så mycket. Kollegor och barnen, dessa barn som jag fullkomligt pepprat med sagor dom här sista åren.
Det var rätt kul när jag och tioåringarna var på bio igår. Vi köpte biljetterna och sen gick vi för att köpa biogodis på ett annat ställe. På väg ut från bion satt ett gäng killar på rad. Hej sa jag och hej sa dom. Men mamma varför hälsar du på dom som du inte känner undrade Ernst. Jo men jag känner ju dom, det är barnen
som bor där jag jobbar, epatraktorgänget. Ernst var något förvånad, största förvåningen över någon som jag känner hittills. Och över mig kom vemodet igen.
4 kommentarer:
Det låter som om du kommer få ett jättebra jobb! Vemodet finns alltid där, och osäkerheten och ovissheten...och :) Bokbuss, är det som det låter?
Modigt och klokt låter beslutet!
J
Jag gissade att det var ett nytt jobb. Jag sökte också jobb och fick det, de ville verkligen ha mig. Hade ångest och visste inte vad jag skulle göra. Alla trevliga kollegor och han, den som var så glad åt att få dela klass med mig, skulle jag svika dm? Det slutade med att min rektor höjer min lön (på tiden) och jg tackade nej till nya jobbet mn mest för att jag inte kände att jag kunde jobba på en skola med religiös (judisk) gund (stod ej i annonsen). Åh, vad jag funderade och knppt kunde sova...
Sen fick jag så oerhört fint beröm av en förälder vars son slutar, annars hade jag haft NO med honom i sjuan, och alla mina fd sjuor som jag följt sen trean, de var så gåtmilda och föäldrarna så tacksamma för alla år. Så helt plötsligt kände jag mig så oerhört uppskattad, vilket man gott kn få göra och så sällan tar sig tid till i all vardagsstress och otillräcklighet.
Lycka till på ditt nya, jag tycker det låter så rätt för ditt vardagspussel.
Kram/Johanna
Hej Soffy
Tack för att du tror att jag gjort rätt. det är precis som det låter, en buss med böcker som åker runt i byar och skolor utanför stan.
Hej Johanna
Skönt att höra att någon är lika som jag i det där med att bryta upp. Jag vet inte alls fortfarande om detta är rätt. Och du har rätt att uppskattning är så viktigt både i form av ord och högre lön. . Kram Maroa
Skicka en kommentar