Arg, argare, argast

Familjen arg är vi. Tjafs, tonårsirritation, 10-årsfrustrationer, treåringars viljedemonstrationer, en 40-årings trötta ilska, det är vi det. Gå på bibblan och titta i affärer-stunden blev väl sådär. Jag vill  gärna att barnen ska vara sams, jag vill att några ska städa sina rum lite oftare, jag vill så gärna att en ska bli lite mindre sur och själv vill jag orka hur mycket som helst eller iallafall lite mer. Förutom dessa önskningar ser jag framemot lite lördagsgodis.

Jag lyssnade på David Hellenius sommarprogram idag och fick le igenkännande åt det där med att kolla plattor, släcka lampor och strykjärn femhundra gånger och även flytta strykjärnssladden  en bit ifrån så att den liksom inte sugs in i uttaget. Tänk att vara en sån där avslappnad typ som kollar högst en gång och inte tror att sladdar kan hoppa in i uttaget av sig själv och inte tror att huset ska börja brinna om jag åker hemifrån. Dåligt för en sån som mig är att brandlarmet i källaren började pipa en natt och där sover min son. Jag och min man sprang ner, lika snabbt som Usain Bolt, men inget brinner och vi fattar ingenting och det var ju bra, men det dåliga var att sonen fortfarande sov. Han hade inte hört nått och det där oroar mig. Varje kväll när jag lägger mig och vet att han ligger där i källaren för sig själv så tänker jag lite på det där.