Nja

Den här dagen har verkligen varit nja. Nja för allt. För jobbet och för det mesta. Och så ska jag fatta ett svårt beslut också. Så märker jag ju mer jag är hemma med småttisarna desto bättre känns det. Men däremellan är det dagis och hämtningar hit och dit. Jag är frustrerad över jobbet. Det skiljer sig så från mitt tidigare och jag vet inte längre riktigt vem jag är. Och jag känner mig så där jobbigt krånglig också. Så där som man såklart inte ska vara om man ska vara smidig. Men ibland måste man säga något. Fast ibland känns det som att när jag väl säger något så ber jag lite om ursäkt samtidigt.