onsdag 28 november 2012

Bygget bredvid

Mina lediga dagar under veckan med Majken och Ester kan lätt bli lite ensamma för det är ju tomt. Alla kvarter, lekparker och tomter är tomma. Lite som en spökstad. Det kanske är därför det är så himla mysigt att dom bygger ut huset här bredvid. Dom börjar tidig på morgonen och en sån där stark lampa lyser och man hör hammaren och sågen och vad dom nu använder. Och fint blir det också. Sen kanske dom kan börja på vårat hus. En större hall och ett litet allrum, det skulle sitta fint.

Flickorna sover än. Dom har varit trötta i veckan. Och man undra vad man håller på med när ska försöka ta sig hem från dagis med två ledsna barn i mörkret, detta eviga mörker. Fast igår kom det lite, lite snö så nu kanske vänder det.

En nyhet igår i vår lokala tidning var att en man med en sjumåndersbäbis inte längre fick gå till gymmet med henne. Det var ingen säker miljö för en bäbis. Han var upprörd för han ville träna varje dag och det gjorde hans fru också som nu börjat jobba. Men då tränade hon varje kväll istället. I mna öron låter det galet. Galet att måsta gå till gymmet varje dag när man istället kan promnera mycket med ett litet barn, galet att både jobba och träna varje dag när man har en sjumånadersbäbis. Som att inget får förändras när man får barn.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag tänker på det här med tonåringar. Det är en stor omställning. Oro och sms på kvällen känner jag igen. Det känns nästan som att vi har en "dygnet runt-verksamhet" här. Uppe sent för tonåringarnas skull och redo med fika kl åtta för yngre syskons fotbollssamling. När jag beklagade mig för min yngre bror, som har två små flickor, att jag tyckte att jag inte hann med någonting, svarande han: "men dina barn är ju stora nu". Det är svårt att föreställa sig hur det blir. Oron kring tonåringar är ju befogad, det är mycket som kan hända. Man kan bara vara vaksam och närvarande och när de vill prata så finns man där, även om det är precis när man håller på att somna...
Tack för att du delar med dig.
Hälsningar Camilla, fyrabarnsmamma

Anonym sa...

Hej! Jag reagerade också på "gym bekymret". För de som verkligen har begränsningar i sina liv ter det sig nog som lyx.

Denna höst har vi flera stillsamma kvällar där alla dricker the tillsammans vid niotiden, nästan i harmoni. Det är väl lyx?! KRAM / E

Maria sa...

Hej Camilla
Nästan skönt att höra att fler känner igen sig. Även om att det är allt annat än skönt med den där oron. Och det där att vara uppe sent och vänta och så vakna tidigt. Sen sms som man skickar och kanske inte alltid får svar så fort man kanske skulle önska. Men du har rätt att man får bara försöka vara närvarande så gott det går och finnas där när dom vill

Maria sa...

Hej
Ja verkligen som lyxproblem. Så mysigt det låter med thekvällar. Det borde vi också försöka ha. Våra kvällar har blivit ännu mer splittrade med ännu mer träningar. Kram