onsdag 21 november 2012

Ledsen

Jag har liksom ingen anledning att inte vara glad. Jag fixar det här känner jag, men samtidigt, så känslig. Som att livet vissa dagar bara skaver lite. Som ett litet skavsår som gör ont när man har på sig fel skor. Så är jag, Vissa dagar går jag runt i fel skor. Kanske blir det lätt såna dagar när man kliver upp klockan kvart över fem och lägger sig vid 11 och somnat tidigast 12. Jag behöver ju mycket sömn, fem timmar är för lite.

Nu har mina småflickor varit på äventyr. Dom har varit i flera timmar hos en alldeles egen kompis. Jag har varit nervös, mina små ute i stora, vida världen. När dom kom hem andades jag ut och var stolt. Stolt för att dom hade klarat det och för att jag hade klarat det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker på Astridcitat då jag läser om dina dagar..."denna dagen ett liv"... eller "det var en sådan kväll då man längtar men vet inte vart". (Kanske inte helt rätt citerat) Vemod och längtan, så urjobbigt med kedjan, så bra att du vågade be om hjälp, så fint med J:s skratt åt dina förberedelser! Heja! KRAM /E

Maria sa...

Tack E kram