lördag 5 september 2009

Arg

Hela den här dagen är hemsk. Det låter som ett starkt ord, men helt ärligt så kryper det ilska i hela kroppen. Allt har blivit fel Jag skulle ha sovmorgon men så blev det inte. Mannen ska vara borta hela dagen. Då blir det mån-lör hemma ensam = fixa rubbet själv. Så klart inte allt plockande, städande och tvättande men tillräckligt mycket ändå. Skulle åka och titta på dotterns första dressyrtävling på ponnyn Russin, men då ringde en pappa från äldste sonens fotbollslag och sa att det var vi som skulle sälja fika idag tillsammans på matchen. Vilket fika? Sonen fick köpa Skogaholms längder på Konsum och jag har kokat kaffe, blandat saft och gjort lunch till oss. Jag har letat pappersmuggar. Vad har jag mer gjort? Jo ammat ett antal gånger och bytt många blöjor. Sedan ringde en annan familj och sa att jag inte behövde sälja fika utan det kunde dom göra.Snälla människor. Jag fick till och med en kram av pappan när han hämtade fikat. En del har empati och ser när det håller på att brista.

Och många fler helger i den här stilen kommer jag inte att orka. Här krävs nu en massa planering för att vi ska ro i land det här familjelivet. Och sedan skulle jag gärna slippa dom här jultidningsföretagen som skickar hundra kuvert fyllda med kataloger och premier. Dom där häfterna vecklas ut överallt i huset och alla drömmer om dom läckra premierna. Dom som man får om man säjer för tusentalskronor. Vi försöker säga att det inte går att sälja jultidningar. Så tråkiga är vi, men det går verkligen inte för mer än en eller kanske två i ett område.

Och när jag är så här arg så känns det ju inte som att det kommer att bli bra på så länge. Som att gråtklumpen aldrig försvinner och att glädjen över barnen inte kommer tillbaka.

Jag träffade en mormor/farmor på OBS eller coop som det heter häromdagen. Åh vad hon blev förtjust i ungarna. Och hon berättade om sina barnbarn som alla bodde runt omkring henne och var hos henne jämnt. NU tänker jag på henne och på min egen mamma som bor långt bort och vi ses fyra gånger per år. Det är lite det. Så tänker jag nu och jag är ARG.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man måste få blir arg ibland,annars spricker man! Och när man är arg är det bra att skriva av sig. Då rensar man skallen och sen blir det lite bättre, eller åtminstone så vet man vad som gör en arg. Och har man tur så kan man undvika det i framtiden. OM man har tur ;) Kram på dig, jag tycker du är jättestark som pallar allt!

susanne sa...

hej Maria- ja du stackars du.. jag läste ditt inlägg med gråt i halsen.. precis så är det och nu börjar klimpen bli stor men du har dess för 2 små--- ammandes!

Min man jobbar alltid när jag behöver han som mest man håller ärlgigt talat på att bryta i hop-- Allt händer även då..

Allt ska fixas.. man har nog med att hålla i hop vardagen , man har inte orken för total koll på den helgen var det de eller det..

Jag har inte en mamma nära... min svärmor som bor 8 mil bort hjälper med allt hon kan..men hon har det tungt nu när hennes man blivit sjuklig---
Jag önskar jag fans närmare hade jag kanske kunnat hjälpa dig ..
OCH ARG ska man vara i bland!
Styrke kramar sus

Susanne sa...

Arg måste man bli ibland, det blir en slags säkerhetsventil som får pysa ut då och då. Jag håller fullständigt med dig om det du skriver om jultidningar. Katalogerna sätter en massa griller och drömmar i huvudet på barnen. De förstår inte hur massvis och åter massvis man måste sälja om man ska få den fina tvn eller vad de nu må vara. I år är faktiskt det första året som mina pojkar inte har satt sig och drömt, kanske har den bistra jultidningssanningen gått upp för dem.... Men de verkar inte bry sig i år, så skönt!! Hörde att vi ska få besök av er till veckan! Så kul att få se hur de har vuxit! Stor kram till er!

Maria sa...

Hej Soffy
Jag är inte alls stark men tack ändå för allt stöd som värmer så. Och du har rätt att man verkligen rensar skallen med att skriva.

Hej Susanne
Tack jag blir alldeles varm av all omtanke. Att hålla koll på mycket verkar jag tyvärr inte vara bra på. En sån där sak som fotbollsfika tycks alltid falla i glömska. Jag förstår verkligen att det kan vara tungt för dig också som har barn i olika åldrar med olika behov och så allt som ska fixas och donas. Man skulle alltid vara minst två vuxna som kunde hjälpas åt.

Hej
Vad skönt att dina killar har släppt det där med jultidningar, det har vår äldsta också gjort men inte dom andra. Ja vi kommer till veckan men vi är lite småkrassliga så jag hoppas att vi inte måste vara hemma.

Kramar