Ibland

blir man förvånad. Man sitter plötsligt vid en fotbollsplan någon mil från hemmahuset och nu är det inte storabrorsan som spelar utan den minsta brorsan. Han som varit vår hemmapojk, han som utbrast tidigt inne på mitt bibliotek: Jag älskar böcker. Han som pratat sig igenom uppväxten hittils och frågat. Han som skulle bli breakdansare eller skateboardåkare. Den pojken står plötsligt på en fotbollsplan som om han aldrig gjort något annat någonsin. Han slänger sig framför motståndarna så dom inte ska göra mål och han gör mål genom att springa över hela planen. Största brorsan sitter mållös, pappan glömmer att applådera målet och mamman som är jag undrar var han kom ifrån då.