tisdag 29 september 2009

Egentligen

ska jag skriva om finaste dopet vi hade i söndags. Om tårarna, stoltheten, glädjen. Jag blir tårögd när jag tänker på det. Min mäktiga familj. Jag som alltid velat ha den. Och så kom den till mig. På vingliga, osäkra men ändå bestämda ben.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag får en tår i ögat, du skriver som en poet.

Maria sa...

Tack nu blir jag tårögd