Jag skulle till vårdcentralen och göra om boeltestet med Ester eftersom hon bara "nästan" klarade det. I morse gick jag och lämnade sjuåringarna nio för dom har sovmorgon på torsdagar. Då hade Majken och Ester varit vakna några timmar så det var sovdags. Dom somnade när vi gick från skolan så då tog jag en sväng till Konsum och sedan hem igen. Nu hade dom sovit en halvtimme och jag gick in för att baka bröd. Då vaknar Ester ute i vagnen och jag rullar den för att hon ska sova vidare. Det gör hon inte. Ester uppe och Majken sover. BVC halv tolv och innan dess ska dom få lunch och hur trött kommer Ester att vara halvtolv och sedan klockan tre till cellon med dottern som missade sin tid i veckan och fick en ny igår av sin otroligt snälla cellofröken. Jag orkar inte. Ringer till vårdcentralen, men där svara ingen. Ringer till tidsavbokning och får dåligt samvete för att jag inte orkar. Jag som gör fast jag inte orkar. Så på tidsavbokningen ska dom lägga en lapp till min sköterska så jag kan få prata med henne och förklara. Hon ringer inte klockan går. Jag ringer till min man och han säger att boka bara av tiden. Nä jag vill inte, jag vill förklara varför. Jag väntar, men ingen ringer så då ringer jag upp tidsavbokningen igen och säger som det är att jag kommer inte. 11.25 ringer sköterskan upp och vi bokar in en ny tid och hon är inte arg. Ingen är arg och jag mår bra för att jag ställde in. Jag tror jag lärde mig något idag.
Var tydlig mot andra och dig själv. Säg nej ibland för det är helt okej, oftast i alla fall. Och kanske något mer också måste bara fundera lite mer.
2 kommentarer:
Hej och vilken bra erfarenhet att ingen blev arg och du mår bra för att du ställde in. Det är nog det vi behöver träna på lite "till mans". Nu har jag skrollat lite och vill bara säga, om det nu inte finns något räkneverk som funkar... att jag gör ett veckosvep då och då och hummar med, ibland fnissigt, ibland sorgset pga igenkännande. Så att du vet, även om man mest skriver för sig själv. Så läser jag ibland och fnissar. Och så tycker jag att du har gjort det så bra, på alla tänkbara känslomässiga och praktiska plan, att storpojkarna varit i Barcelona. De mår bra och du mår kanske bra för att du inte "ställde in"? KRAM / E
Hej
Ja vet du Barcelonaresan är jag så glad för att den blev av.Att dom fick vara så mycket tillsammans och att vi fixade det någorlunda här hemma. Och att J känner vad himla bra han trivs hemma. Klasskamraterna kramade honom för dom tyckte att han hade varit borta så länge. Kram Maria
Skicka en kommentar