När man är många blir det dyrt. Så är det börjar jag förstå. Jag är lite trög när det gäller pengar och inte alls ekonomisk. Men så sakta men säkert börjar det sjunka in att vissa saker med stor familj blir riktigt dyrt.
Vi har bokat en resa till fjällen under sportlovet. Som en riktig familj, säger min man lite skämtsamt och lite allvarsamt. För vi brukar ju faktiskt inte åka till fjällen och särskilt inte en hel vecka. Och ibland känns det som att alla andra...Men så vet jag ju att det inte är. Det finns många som aldrig skulle ha råd.
Och vi tyckte att stugpriset för en vecka var okej, lite dyrt men okej. Vi bokade och sedan kollade vi på det här med liftkort. Oj oj oj. Vi ska förbereda och laga maten hemma innan. Vi tar med boken, kortleken och pulkan om det kanske inte blir skidor varje dag (blir kanske lite billigare).
Och sedan hur man löser det praktiska med 6 barn, varav två bäbisar, två då åttaåringar, elvaåring och tolvåring vet jag inte. Men vi tror att vi ska klara det.
4 kommentarer:
Hejja Maria, ni är så fantastiska! Å jag som tycker att det är ett jätte-projekt att resa med fyra barn. Och våra yngsta är redan sju år nu.
Under några av våra tidigare resor, när tvillingpojkarna var mindre, åkte vi tillsammans med goda vänner. En familj med "bara" ;-) två barn och i samma ålder som våra två äldsta. På så sätt blev vi några extra händer.
Det kan vara både skönt och svårt att släppa in andra i omvårdnaden av barnen. Men det har gått, fast jag har fått släppa lite på kontrollen.
Sedan vill jag bara säga att trots att jag är urusel på att kommentera dina texter, så ska du veta att din blogg är en av de få som jag följer.
Kram på dig!
Lena
Ja, det är klart att ni klarar det. Ni klarar ju er vardag och ert liv så absolut klarar ni en veckas skidåkning. Och jag är superimponerad!
Ville kommentera på ditt inlägg om kläderna och identiteten för flera dagar sedan men då kunde jag inte. Så himla klockrent skrivet! Förstår dina tankar precis.
Kram!
Hej
JAg är riktigt nervös för den där fjällresan. Känns som vi kastar oss ut i det okända utan skyddsnät. Jag tänkte faktiskt på det där med att ha med lite extrahänder. Önskar att vi hade några som man kände att man kunde fråga. Men jag vågar väl inte riktigt be om hjälp. Min man menar att när han var i samma ålder som dom stora är så fick man klara sig själv i backen. Och så var det på den tiden, men allt är ju annorlunda nu. Och Lena vi reser nästan aldrig, vi heller. Mest är vi hemma men jag känner att ett miljöombyte nog kommer att kännas skönt.
Vad roligt att du fortsätter titta in här
Många kramar Maria
Hej Anna
Vad bra att du tror på oss och det här lite galna projektet.
Kram Maria
Jag har också insett det, att vissa saker liksom drar iväg när man är många (även fast vi "bara" har fyra ohängda ungar ;-). Som när alla har vuxit ur sina slalom/längdskidor, slalom/längspjäxor och skridskor... Tur att det finns något som heter ärva o Friluftsfrämjandets bytesmarknad!
Vi är mycket i fjällen och vårt bästa nyinköp när twinsen var små var den jättedyra tvilling-Fjellpulken! (men vi köpte en beg tvillingvagn, så man väljer vad man vill lägga pengarna på;-)
Turåkning med korvgrillning och lek på stenar, i träd och fjällbackar är ett bra komplement till dyra slalomdagar =) Vi brukar variera oss rätt bra när vi är i fjällen, men de äldsta brukar faktiskt få säsongskort i BJörkliden, det lönar sig i längden för oss.
Ha det!
Skicka en kommentar