måndag 9 november 2009

Tillsammans är man mindre ensam

Jag hade en sån där besöksräknare en gång i tiden och det var lite kul för då kände man sig lite mindre ensam när man såg att några faktiskt läste lite på bloggen ibland. Men det som faktiskt var himla konstigt var att när jag åkte in på förlossningen och kom hem igen så hade den slutat funka. Som om det inte var meningen att jag skulle ha någon, tänkte jag då. Och nu känner jag att jag nog nästan inte har så många som läser här alls. Och spelar det någon roll då? Kan inte bestämma mig för om det gör det. Samtidigt om ingen läser har jag ju inte någon att bolla idéer och tankar med så visst spelar det roll. Men jag skriver så mycket för min egen skull för att jag verkligen vill uttrycka mig i ord. Så jag fortsätter ändå och hoppas att någon tittar in ibland och har något att säga mig och jag har någonting att säga dom.

Men det är klart visst vill jag ha läsare. Så är det förstås helt ärligt för tillsammans är man mindre ensam. Och det är också en helt fantastisk bok som jag tycker att jätte många ska läsa.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag läser i stort sett varje dag. Om du nu har skrivit något, kikar in åtminstone.
Kram/Johanna M-lycke