Fredagkväll

Igår sa jag vilken underbar fredagkväll. Så här fint har det inte varit på flera veckor, nej månader, nej år. Jag kanske tog i. Kanske var det för att TV:n inte stod på, kanske var det för att ingen behövde åka och hämta dotter i stallet. Kanske var det bara stämningen.Tillslut satte vi på TV:n men då var det kul. Det blev lagom av den. Men Majken och Ester var ju vakna väldigt sent. Det blir så ibland. Dom myser med oss och så sover dom gärna lite längre på morgonen. Men Ester blev väldigt trött och somnade nästan i min famn, men så vaknade hon och lekte lite till. Men så vid tiotiden så blev det så konstigt och hemskt. Jag och Ester hade varit i köket och letat yoghurt till Joen som kommit hem från en innebandymatch. Och så gick vi tillbaka och satte oss i soffan. Då liksom lutar sig Ester mot mitt ben och börjar skaka. Jag tror att hon håller på att kvävas eller dö. Jag skriker och min man tar upp henne. Och jag skriker och frågar om hon andas för jag tänker att något måste ha fastnat i halsen. Men min man säger att hon andas, men jag är inte övertygad för hon ligger alldeles slapp i hans famn. Men sen skriker hon lite. Vi går upp med henne till sängen och hon somnar direkt, helt utmattad. Och då börjar jag gråta och tänker på allt från epilepsi till ännu hemskare saker. Fast min man tror att hon var så himla trött så hon somnade stående, lutad mot mitt ben. Det är bara att hoppas att det var det. Och vi lovade varandra att lägga henne i tid i fortsättningen. Man hinner få så många tankar.