Rapport från morgonen

Uppe först som vanligt och det är ganska skönt, men när de andra vaknat har jag redan hunnit bli trött igen. Har i alla fall blivit lite piggare i veckan av järntabletterna och skillnaden märks särskilt när jag ska gå uppför två oändliga trappor till fiollektionerna med de yngsta barnen. Flåsar lite mindre nu än för några veckor sedan.

Vi fick upp några stjärnor i går så det börjar kännas lite stämningsfullt, men att det skulle vara första advent känns overkligt. Men barnen längtar efter, jag vet inte, mys kanske. Jag gillar ju julen mest av alla högtider, men min längtan ligger längre fram nu eftersom jag väntar och längtar efter de här två i magen. Har hela tiden tyckt att det är bra att det dröjer ett tag, att vi hinner vänja oss, men nu växer jag så fort så jag längtar mer. Och hela nätterna springer jag på toa så när klockan väl börjar närma sig 6 så kännar jag lättnad över att få gå upp.