Om söndag

Smekmånadersfasen är över och bäbisarna sover inte längre jätte bra på nätterna.Känner mig inte utvilad när jag vaknar. Och det har jag faktiskt varit i flera månader med några undantag. Surmamma har jag känt mig lite som under höstlovet fast samtidigt närmamma. Det jag måste undvika är för många timmar inomhus. Jag känner att jag förvandlas till något grått och dammigt om jag inte får frisk luft. En sådan dag gick vi ut i skogen som ligger alldeles bredvid vid fyratiden och jag kände hur livet återvände. Så jag ska inte glömma bort att gå ut. Jag måste komma ihåg det när gråheten kommer.

Igår när vi hade varit och storhandlat, 2 vuxna och fyra barn, i trängseln så var vi trötta när vi kom hem. Vi tog oss en kopp kaffe i köket, packade upp, ammade och så gick jag in i vardagsrummet och tyckte att allt var så fint. Ljuset, rummet, soffan, stöket.

Ibland glömmer jag att se på mig själv och min omgivning med kärlek, men ibland kommer jag ihåg det.

Sedan skulle jag ju kunna berätta om konflikterna med en tolvåring med ny, dyr mobil och ett hav av kompisar men jag väljer att avstå för jag har bestämt att nu måste vi prata med varandra istället för att kivas.