Flyttfågeln har vaknat

Fast jag just har flyttat så tittar jag på bibliotekariejobb som är lediga i landet. Kan inte låta bli. Jag har bott här där jag bor i nästan 20 år nu, jag närmar mig 40 med stormsteg. På väg till jobbet dom sista dagarna har jag känt att lusten är som bortblåst. Men kanske är det för sommaren och semestern närmar sig. Och kanske också det att Majken och Ester blivit två år och vill en massa saker och inte vill en massa saker. Ta på sig på morgonen vill Majken inte. Min man har börjat gå iväg lite tidigare så han ska hinna till sitt jobb. Det där som är självklart för andra som att hinna till jobbet är absolut inte självklart för oss. Men nu går dom fyra stora själva på morgonen så då känner jag att då kan väl jag göra i ordningen M och E och åka till dagis med dom. Men oj vad mycket som kan hända då. Och då tänker jag men hur ska jag orka jobba också. Egentligen är en halvtid lagom för mig. Men nu jobbar jag drygt det. Och så kommer jag nog att fortsätta. Har många olika barngrupper som jag träffar så det är svårt att välja bort.

Häromdagen när vi gick mot dagis blommade häggen så fint och jag började tänka på Haparanda därjag kommer ifrån. Det fanns många häggar i lekparkerna som låg när vårat hus. Och då kände jag mig plötsligt så rotlös. Var hör jag hemma någonstans?