Jag kan springa

Idag sprang jag och det gick bra. Jag har försökt några gånger dom sista veckorna men det har gått så tungt. Jag har sprungit med Joen och han är så vältränad och jag är allt annat än just det. Så då har jag försökt springa så sakta som jag måste för att orka och han har velat springa fortare. Jag tror det blev någon förvirring för mig som gjorde att det kändes obekvämt att springa och sjukt tungt. Men idag sprang jag i mitt långsamma tempo, jätte långsamma för att vara exakt, och det var behagligt och skönt. Jag kan ju. Och efteråt var många jobbiga tankar som bortblåsta. , Jag är ju bra på att ha jobbiga tankar. Oroa mig för det ena och älta det andra. Men springningen rensade upp.