Hemmadagen

Torsdagslunch med Majken och Ester

Salta, salta (fast jag lurades lite med öppningen)

Hallå är det någon där förresten???

Här är vi hemma idag. Våran hemmadag som började med att när jag diskade så pillade Majken och Ester bort en massa tangenter från datorn. Jag trodde inte att just det kunde hända. Jag blev upprörd, men sen ångrade jag mig jätte mycket. Dom förstår ju faktiskt inte. Men jag har bara fått fast några, det var verkligen ursvårt fast tydligen inte för Majken och Ester. Sen pratade vi om det. Jag sa att mamma blev arg kommer ni ihåg det. Ja, sa Ester, datorn. Jag skulle ju önska att jag aldrig skulle bli arg. Att jag skulle räkna till tio eller nått istället. Speciellt nu när dom säger nej mer än något annat.

Men efter det har vi haft mysigt och ätit lunch tillsammans. Jättedott, sa Majken flera gånger. Åh vad det är mysigt att höra. Sen gick vi ut med vagnen och Ester sa Abm och Ette (Majken och Ester) och Majken som nu plötsligt börjat säga sitt namn sa nä Majten.

Igår blev det en uppslitande kväll med ett av våra barn som blev alldeles hysteriskt. Det visade sig vara mask och det barnet ville inte berätta vad det var. Tillslut efter att min man trott att barnet höll på att bli psykiskt sjuk så kunde det tillslut berätta vad det var.

Och jag kände igen mig från när jag var barn. Jag hade löss länge utan att säga till någon. Större skam kunde jag inte tänka mig. När jag lyfte på håret när jag tittade mig i spegeln så kryllade det av små löss. Till slut kom skolsköterskan in i klassrummet och sa att hon måste kolla i allas hår för att dom inte blev av med lössen. Och då blev jag ju upptäckt. Så nu när jag blivit stor så vill jag nästan göra tvärtom. Berätta om det mindre fina, det kantstötta, det fula, inte gömma undan. Fast kanske är det så att jag ändå inte gör det. Jag bara tror att jag gör det fast det skamliga och fula idag är kanske något helt annat som jag inte ens är medveten om själv.