Fortfarande ont i sidan. Börjar bli riktigt orolig, men försöker vara förnuftig och tänka att det går över. En jobbig fredagkväll var det igår. Huset stökigt, middagen blev klar sent och en dotter på vift. Hennes mobil var såklart inte laddad och hon cyklar med sin kompis till stallet direkt efter skolan och cyklar hem sen någongång, alldeles försent tycker jag.
Igår hade dom inte kommit hem halvnio på kvällen. Jag blir ju så orolig. Kompisen hade inte med sin mobil heller. Min man åkte ut och sökte och hittade dom på vägen från stallet och med en bortsprungen hund och några fulla tonårskillar som också engagerade sig i hunden. En av dom var hundexpert också och sa att den var gammal för den hade starr och märkningen i örat var mer än åtta år gammal. Är dom så snälla när dom är fulla kan dom väl få prata med min dotter, men inte annars. Ja så då fick min man och flickorna åka med Gloria, som hon visade sig heta, till polisstationen. Och sen fick han skjutsa tillbaka flickorna till cyklarna som dom ju varit tvungna att lämna kvar.
Och här i Umeå är det brännbollsyra den här helgen så lite varstans fanns berusade ungdomar så det kändes så där att dom skulle cykla hem själva. Men till slut kom dom hem. Jag tycker att det är lite för spännande ibland att vänta på försenade barn. Kanske man vänjer sig, fast jag tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar