Skumt

En kommentar från min gamla kompis bara försvann härifrån. Något skumt har skett som man (jag) inte förstår. Tur att jag hann läsa den, men skriva hinner jag inte så mycket just nu.

Igår var jag på afterwork med jobbet. Varje gång, läs väldigt, väldigt sällan, jag gör något utanför familjen så får jag en känsla av overklighet. Man ser folk man aldrig annars ser. Vi hade det ju riktigt roligt också. Det är en ny tradition på jobbet från och med den här terminen. En bra tradition som jag tror att vår arbetsgrupp behöver.

Min pappa som är svårt sjuk är inlagd på sjukhus. Han lider av hjärtsvikt och nu har han vätska i kroppen som dom inte får bort. Dom bor långt härifrån och jag får en känsla av overklighet.

Jag hoppas så att jag ska få bo nära i alla fall några av mina barn när dom är vuxna. Igår pratade jag med en städerska på skolan där jag och min kollega håller på att fixa till ett alldeles nytt bibliotek och hon berättade om sina barnbarn som hon hämtade varje dag! på dagis.Det är ju inte så det är i Sverige idag att man så särskilt ofta bor nära sina anhöriga. Men jag blir ofta rörd när man hör talas om dom som gör det. Om morfarn som vabbar som dom skrev om i tidningen häromdagen, eller morfarn som skrev boken Att rosta bröd(hette den så?) vars dotter dör plötsligt och han och hans fru flyttar in och tar hand om barnen. Han är forskare, men lämnar huset och delvis jobbet många, många mil bort och tar hand om barnen, eller det är det kanske mest hans fru som gör. Fast är det något han verkligen kan göra med den största omsorg så är det att rosta bröd.