tisdag 22 november 2011

Lite mindre gnällig

Nu tyckte jag nästan att mitt förra inlägg lät lite gnälligt och ogeneröst. Vi som har så fina vänner. Så det var inte ni som inte har ställt upp. Vissa saker glömmer man ju aldrig, som när Jörgen och Ulrika kom med en hel måltid till oss när Ernst och Signe var nyfödda. Grönsakslasagne. Eller när Peter levererade välling till en helt magsjuk familj och skottade gården. Eller Ulla och Jan och Henrik och Elisabet som kom med middagar nu när vi flyttade hit till huset. Dom måltiderna glömmer man aldrig. Eller när Aurora var med Joen och Ella hur länge som helst när Ernst och Signe föddes. Och Peter som var här på kvällen när Majken och Ester föddes. Eller var det natten också, jag minns inte. Eller Micke som hjälpte oss med flytten så mycket så det var inte riktigt klokt. Till och med så städade han källaren med Bengt. Och Jenny och Stina som har fått ta hand om allt själv för att vi har fött barn och varit magsjuka och behövt barnvakt. Och Frida som var med Joen när Ella föddes och jag hade skrivit värsta, långa instruktionsbrevet. Eller Jenny och Lina som bjöd mig på restaurang när jag fyllde år. Eller Frida och Andreas som fick ta hand om två barn när jag åkte in på sjukhuset med Signe som satte en pärla i halsen och Bengt var på fotbollscup med Joen flera mil bort. Ja och så farmor som städat och bakat så mycket så det inte är riktigt klokt. Och så har jag glömt hur mycket som helst förstås. Men då är det inte meningen utan beror på att just nu minns jag det här imorgon kanske andra precis lika viktiga händelser

Det jag tänkte mer på var det där med att man bor långt ifrån släkten. Jag hörde på radio om volontärer här i Umeå, pensionärer som hjälper människor. Han som pratade var extra morfar/farfar och hans fru mormor/farmor till två barn och barnens föräldrar för dom hade sina riktiga långt bort. Så himla fint det var tyckte jag. Tänk om det hade funnits för några år sedan.

Nu har jag läst sagor i drivor. Grattis och En liten fin av Anna-Klara Tidholm, en Molly-bok och sånger ur en sångbok för Majken och Ester och Danny bäst i världen för Ernst och Signe. Det var så mysigt men jag blir så oerhört trött under tiden. Precis klar för att sova och då ska man gå upp igen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Så söt du är som kommer ihåg lasagnen!
Ni har nog fått väl lite hjälp som minns den ännu.
Det som slagit mig genom åren är att ni inte gnällt och klagat på småbarnsstress. Jag har alltid tänkt att det är för era barn varit så efterlängtade, hela barnaskaran. Ni har verkligen fina barn!

I helgen åker vi till S-vall och firar Amanda som fyller 8år idag.

Kram U

Anonym sa...

Ja, kommentaren att ni minns all hjälp ni fått för att ni inte fått så mycket hjälp, stämmer nog bra. OM ni vill ha hjälp av någon "låtsasmormor/farfar" är det nog inte för sent, men det kanske känns för ovant?

Ni är föredömliga och inspirerande med att visa så mycket glädje över barnen, hur trötta ni än är. Minns alltid det! Och tänk vad du och Bengt ger andra i era yrkesliv också, det är inte lite det! Du har säkert ändrat livets kompassriktning för en hel del barn med dina boktips/läsupplevelser!

KRAM/E

Maria sa...

Jag glömmer den aldrig. Den var helt underbar på alla sätt och vis. God och väldigt fanatstisk i den situationen vi var i. Det var något som vi aldrig hade kunnat åstadkomma själva. Tack snälla U. Ha det så bra i Sundsvall med Amanda. Hoppas hon får en fin födelsedag.

Maria sa...

Tack snälla E. Hemma känner jag mig ofta rätt misslyckad för att jag inte räcker till, blir arg och frustrerad. Men jag ska verkligen försöka ta till mig såna här snälla saker som andra säger till mig. Så tack igen.
Vad kul att du säger det här om jobbet för igår fick jag sån bekräftelse av några klasser att jag var på rätt spår. Dom kom så ihåg en saga jag berättade för ett år sedan. Den var så bra sa dom. Då gick dom i 6-års och nu i ettan. Jag blev nästan tårögd. Kram maria

Anonym sa...

Maria! Nog har du all rätt att önska mera hjälp i vardagen! Ni är fantastiska personer och föräldrar med underbara fina barn! Ni har alltid varit mina förebilder! Och jag är så tacksam för att jag fått vara med!

Jenny