Jag har en liten förkylning och det räcker för att energin ska minska drastiskt. Tvättandet, som oftast hamnar på mig, blir lidande. Snart kommer barnen att fråga om olika plagg som dom inte sett på länge ( en vecka som mest).
Jag har börjat dagen med att göra musli, ville komma igång med något så inte den är dagen bara går åt till ligga i soffan. Det är så vackert ute, men kallt. Vi borde gå ut, allihop. När man har lite för lite energi är det lätt att känna att såna projekt blir helt övermäktiga.
Jag har fått en sån längtan att vara hemma med barnen. Märkligt att den kommer nu, men kanske naturligt för vi har kämpat mycket genom åren. Vi har dragit ett rätt tungt lass, ett rätt så ensamt lass. Nu säger min kropp stopp till stress och stopp mot att inte finnas där. Bara en sån där grej som när dom stora barnen har sovmorgon eller det största vanligtvis, och ingen är hemma när han vaknar. Jag gillar det inte alls. Samtidigt är jobbet inte alls lika jobbigt som att vara hemma. Hemma finns inte alls samma struktur och samma möjlighet till små pauser. Men jag får väl fortsätta att jobba mindre och försöka organisera, planera och ta pauser för att orka och trivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar