Dataplatsen invigd

Så bra att vi har en plats för datorn, ingen dator vid tv:n och kanske inte laddare överallt. Nu sitter dom där och spelar, den här sega, trötta dagen när ingen kom i säng före klockan ett i natt. Vi hade en underbar nyårsafton. Vi var hemma hos våra vänner och åt gott, spelade spel och hade det bra.

Så på nyårsdagens morgon ringer en till mig närstående person och är besviken på mig. Och jag blev så upprörd. Och vi hade långt, långt samtal, ett jobbigt, argt, ledsamt och förtvivlat samtal.
Året kunde ha börjat bättre. Jag känner lite grann att jag kommit till ett vägskäl. Jag kan inte längre låtsas och försöka. Jag bara så färdig med det. Men vad jag ska göra nu har jag ingen aning om, verkligen inte. Signe har kramat mig idag, tröstat. Mitt fina barn, mina fina barn. Låt mig hitta egna vägar att gå och inte hamna i det spår jag själv gått, fast det är ju det enda jag egentligen vet om.