onsdag 23 januari 2013

Operation

Vi har varit friska hela förra terminen. En enda dag var jag hemma med sjukt barn och min man var inte hemma alls. Så häromkvällen ropade vår son på oss, 11-åringen, när han han gått och lagt sig. Han hade så ont och min man undersökte för han är läkare och det var tur den här gången. Han förstod att dom måste åka in. Det blev operation mitt i natten och allt gick bra. Jag säger inte vad det var han drabbats av för det vill han inte, men det hade kunna vara allvarligt så operationen var nödvändig som uteslutningsmetod. Min skräck för sövning vet inga gränser så jag sov så lite på natten. Och det sms min man skickat när min son opererats och vaknat kom aldrig fram. Sen ringde jag och skickade sms mellan fem och sju utan att få svar. Vilken skräck. Halv åtta ringde min man och dom hade sovit och han hade stängt av ljudet på mobilen. Han fick komma hem samma dag. Han fick äta alvedon igår. Han ville nog gärna gå till skolan redan idag, men det går inte för han var så trött igår och hade ingen aptit. På kvällen beställde han cocacola och åt skorpor.

Vi hann tänka endel innan dom visste var det var. Vi tänkte var för sig, för vissa saker kan man inte tänka högt för då blir det så otäckt. Men vi hann tänka på något som börjar på c, fast vi sa inget förrän efteråt. Livet är starkt, men också ömtåligt och visst vet jag att allt kan ändras så fort. Jag är bara så tacksam över att det gick bra och att allt farligt kunde uteslutas. Så var det rörande att se hur orolig vår äldste son blev. Jag och han satt uppe länge i soffan den kvällen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hemskt när sådant händer, men underbart när det löser sig så här! Måste vara guld att ha egen läkare hemma!

Maria sa...

Hej
Ja nu var det verkligen guld