Lovets sista dag

Jag känner lite panik över att börja jobba igen. Så här har det aldrig känts förut när det gäller mitt jobb, men då bytte jag ju jobb för inte så länge sedan. Känner mig inte hemma än. Låt denna jobbiga känsla försvinna.

Med barnen känns det ofta mysigt. Idag fick jag med mig 5 av 6 till pulkbacken, den lilla som är mest lämplig för Majken och Ester. Vi drack varm choklad för det tyckte den äldste ingick i konceptet.

Jag åkte till tandläkaren idag med elvaåringarna för dom skulle dra ut två tänder var, och tänderna dom skulle dra ut sitter på samma ställen. Lustigt ändå, dom är ju inte precis enäggstvillingar. Det gick iallafall hur bra som helst och Signe som tappat så många tänder på sista tiden har inte mycket att tugga med. Den andra tanden ska dras ut om en månad ungefär. Snäll tandläkare var det. Jag gillade honom sa Ernst. Jag tycker barnen bara har haft snälla tandläkare, ingen har hittills drabbats av någon hård typ och det är jag tacksam för. Jag märker bland vuxna jag träffar att tandläkarskräck är mer än vanligt. Det har hänt endel med synen på barn, tack och lov.

Hej vardag, den här gången är du inte riktigt välkommen, men jag vet att vi inte har något val.