måndag 14 januari 2013

Han är ju fin

Men vår hund är ju fin. Det har tagit tid att vänja sig vid att ha hund. Att någon ska gå ut med honom varje dag, flera gånger om dagen. Den där sista kvällsturen är nog allra jobbigast, men jag brukar slippa. Så hans fantastiska glädje när man har varit borta ett tag och kommer hem, den känner inga gränser. Så gillar jag doften av hund och att barnen har en till kompis hemma. Ester, 3 år är ju värsta djurvännen och det märktes redan när hon upptäckte våra katter i tidig ålder. Aldrig rädd, utan lyfte upp Skrållan, som går med på allt, och bar runt på henne. Otis lägger hon huvudet på och leker med. Majken håller ett visst avstånd till djur, men närmar sig sakta.

Idag känns inte hundpromenaden så lockande för det är så kallt. Jag mutar mig med blåbärspaj och resonerar med mig själv för att ta mig ut





Inga kommentarer: